Skitförnäma recensenter

För då kan man få kulturetablissemanget efter sig. Än värre om finkulturens vänner får veta att jag har bilradion inprogramerad på P4 eller att jag ogärna missar Robinson.
För att inte tala om melodifestivalen... Alltså jag bara älskar melodifestivalen. Tycker att "Lyssna till ditt
hjärta" är en kanonlåt.

Och därmed är jag för evigt förtappad enligt kultureliten. Förståsigpåarna har bilradion inprogrammerad på P1 och tycker dokusåpor är "skräp-TV". För att inte tala om melodifestivalen...

Skäms nästan för att erkänna det, men jag gillar konst där man ser var saker och ting föreställer. "Hötorgskonst", ropar då föraktfullt skallen från konstföreningen. Sedan får man höra att man "inte begriper något om konst" och just då känns det ju svårt att förneka.

Visst är det märkligt att vi som gillar deckarböcker och Lasse Åbergfilmer nästan ska behöva smyga med det. Jan Guillou, Henning Mankell, Liza Marklund, säljer hundratusentals böcker och Lasse Åbergs filmer har setts av
miljoner svenskar. Ändå...

Recensenterna på kultursidorna sågar Guillou, Mankell och Marklund jäms med fotknölarna. Lasse Åberg har aldrig fått mer än en "trea" i betyg på någon av sina filmer, allra oftast brukar han bara få "ettor". Därmed idiotförklarar recensenterna större delen av svenska folket.

Något är uppenbart fel i kulturetablissemangets betygssättning och värdering. Markoolio, A-teens och Dr Bombay är tre exempel på artister som hånats och
förlöjligats av recensenter och kulturelit. Men med vilken rätt kan undras?

En snabb titt i försäljningsstatistiken visar att Markolio, A-teens och Dr Bombay är omtyckta. Samma sak med Vikingarna och Sven-Ingvars. Är inte försäljningssiffror en måttstock på vilka böcker och skivor som är bra?

Alldeles uppenbart är det en avgrund mellan kultureliten och normalsvensken.

Av Peter Boström 11 apr 2001 13:54