Jag är Gud

Såg på TV-programmet "debatt" på SVT1, igår den 5 april. Jag kunde inte låta bli att förvånas över hur ofta vi människor vill leka Gud. Hur kan man tvinga någon som vill dö, att leva? Alla människor som idag lever utan funktionshinder får varje dag fatta egna beslut om sina liv. Om vilka kläder vi ska ha på oss, om vilka människor vi vill prata med och, framför allt, om vi vill bemöta morgondagen överhuvudtaget. Sen när blev livet ett tvång för de som känner att de inte har något att leva för längre?

Som gäst i "debatt" fanns en man som var rörelsehindrad. Han hade valt att få större injektioner med morfin, eftersom det höjde livskvalitén genom att verka smärtstillande. Detta kommer att gör hans liv ett par dagar kortare. Han tyckte dock inte att hans fall kunde liknas med aktiv dödshjälp, men jag tycker att det är lite av samma sorts val. I det här läget kunde han göra sitt liv bättre, om dock kortare. Om det inte finns någon möjlighet till förbättrad livskvalitet, varför ska då inte den personen få bestämma själv om livets ska levas eller ej?

Jag såg en amerikansk dokumentär för några år sedan, jag minns tyvärr inte namnet. Den handlade om en man som var förlamad i hela kroppen och endast kunde uttrycka sig i Ja och Nej genom att blinka med ena ögonlocket. Man hade, genom att ställa en stor mängd frågor, kommit fram till att hellre ville dö än att leva som han gjorde. Några högt uppsatta personer, som egentligen inte hade med mannens liv att göra, påpekade då att det "vore helt opassande att dra ur sladden, då mannen kanske inte var vid sina sinnens fulla bruk". Vilken diss!

Det enda sätt man har att uttrycka sin på är att blinka med ena ögat, och när man väl kämpat fram ett budskap så ska det tolkas av maktinnehavare som inte vill göra dig till viljes. Vad ska man göra i en sådan situation? Gå ut i en vild protest? Det kan vara lite svårt när man blir tolkad hela tiden och folk måste ställa rätt frågor för att du ska få fram ditt budskap.

Om man aldrig skulle bli trodd eftersom de andra inte vet vad som pågår i ens hjärna, skulle det verkligen vara värt ett liv? Du som sitter här och läser och eventuellt även skriver på sourze, har antagligen åsikter om ganska mycket. Du kan uttrycka dina känslor inför vilka saker som helst, om ett klädesplagg är snyggt eller hur samhället borde styras. Skulle du vilja fortsätta leva, hur många av dina sinnen som än togs bort?

Jag skulle inte vilja leva då jag inte kunde skratta längre, blev helt förlamad eller om jag blev både blind och döv. Det mesta jag gläds över är vad jag själv åstadkommer eller vad andra tillför mitt liv. Allt sånt sker genom prat, sång, dans, beröring, skrift eller skratt. Det är mitt liv. Om det försvinner, försvinner "jaget" inom mig.

Alltså är jag för aktiv dödshjälp, om det uttrycks av en som är vid sina sinnens fulla bruk.

Av Camilla Holst 06 apr 2001 09:57