Flykten från Ludvika

Så många gånger har jag själv ställt mig frågan och så många gånger har andra människor ställt mig frågan: "Vad ska vi göra åt vår döende glesbygd?" Vilken aktivitet, projekt, åtgärd ska till för att få folk att stanna i de mindre städerna? Och vad ska till för att få folk att flytta tillbaka, komma hem igen?

Varje gång frågan ställs blir det tyst. Jag har aldrig fått, eller själv lyckats kreera, ett svar. Jag tror nämligen inte att det handlar om åtgärder, aktiviteter, ungdomshus eller rockkonserter.

Anledningen till att jag, och många med mig, lämnade Ludvika för Stockholm är enkel. Storstaden har något som en mindre stad aldrig kommer att få - människorna.

För mig som är uppväxt i en småstad är det enkelt. Först flyttar dom coola, sedan studenterna. Studenterna spelar dock mindre roll, dom är ofta ganska trista och flyttar ofta tillbaka. Det är dom coola som sätter standarden. Det är när dom flyttar som anledningen att stanna försvinner. Massan tar efter.

Dom coola flyttar oftast när de är runt tjugo år. Studenterna är något äldre när de drar och först något år därefter flyttar dom vanliga de som vill vara som dom coola men inte är det.

Faran med att dom coola flyttar är att staden dör för en stund, ibland för alltid. När jag och mitt "gäng" lämnade Ludvika dog musiklivet för något år. Vi var ett gäng på 3-4 personer som ensamma arrangerade allt av ungdomskultur i staden. Och när vi försvann, försvann också en mängd fester, konserter, festivaler med mera.

Så enkelt tror jag att det är. Ett ungdomshus, en konsertlokal eller en fotbollsklubb är aldrig starkare, roligare, innehållsrikare eller för delen svagare än dess eldsjälar. Många är dom arrangemang som står och faller med en enda person eller grupp. Och när dessa väljer att flytta, för det gör dom, så flyttar också evenemanget och anledning för massan att stanna i en småstad.

Ta mig inte på orden när jag talar om "de coola". Jag skulle lika gärna kunna säga "de sökande", jag skulle till viss del kunna säga "de osäkra". Jag måste nog kategorisera mig själv som en av de coola och gosse om jag har sökt, ofta i jakten på min egen osäkerhet. Och anledningen till att jag flyttade från Ludvika till Stockholm var inte lika mycket Stockholm som stad som det var sökandet efter mig själv, livet, kärleken, jobbet och så vidare.

Glesbygdsfrågan handlar inte om Ludvika eller Stockholm, Kumla eller Göteborg. Den är betydligt större än så. Den handlar om jakten, sökandet efter något annat. Vad som helst, bara det är nytt, oprövat, en utmaning.

Skulle jag då kunna tänka mig att flytta tillbaka till Ludvika? Ja, kanske. Att vara cool är nämligen inte längre viktigt. Jag har slutat söka och när man inte längre är cool söker man inte heller coola människor, platser eller miljöer. Nya faser har uppenbarat sig i mitt liv. Istället för krogen, musik, status och vilka vänner man har så handlar mitt liv om familj, jobb och hus.

Det är först nu, i trettio års åldern som Ludvika uppenbarar sig som ett nytt alternativ i livet. Det är först nu när jag vet vem jag är, vad jag vill och vart jag ska som jag överhuvudtaget kan ställa mig frågan vart jag vill bo.

Skulle jag rekommendera någon att stanna kvar. Aldrig. Alla söker. Alltid. Men den kanske största sökandeprocessen i livet sker strax efter gymnasiet. Och svaret kan visst finnas på hemmaplan. Men jag är oändligt glad åt det faktum att jag fick söka min identitet någon annanstans än i Ludvika. Hela min bakgrund, identitet och historia var redan skriven i Ludvika. Alla visste vem jag var, vad jag ville, vem jag skulle bli och hur jag skulle bli. Vem jag hade kysst och inte kysst. Småstäder har egenskapen att erbjuda så många frågor och så otroligt få svar.

Så, det jag tror våra politiker kan göra är att få folk att komma hem igen. Lite senare. Inte hålla dem kvar. Men tyvärr har man inte insett detta. Otaliga är de annonser i tunnelbanan som berättar om ungdomsbostäder i Arboga med kabel-tv. Varje kommun med självaktning arrangerar "återvändardagar" för utflyttade kommunbor där den uppenbara målgruppen är ungdomar i åldern 20-25 år. Mängder av rockkonserter, klubbar, tävlingar och andra aktiviteter har ägt rum i Ludvika. Aktiviteter som jag aldrig har gästat. Inte ännu i alla fall.

Av Andreas Broman 04 apr 2001 15:53