A-Teens existerar för att irritera

Det kunde lika gärna varit fyra kossor som stod framför kameran, tuggade på gräset och hade en bandspelare bredvid sig med en Abba-kassett instoppad på snabbspolning och vips så har vi A-Teens! Visserligen är de snyggare än fyra kossor de är ju noga utvalda för att lyckas, synd bara att de valdes efter utseende och inte prestationer. För skulle de vara riktigt duktiga, sån skulle man väl inte behöva använda så pass säkra kort som Abba för att få gruppen att slå?

Det finns både blondiner och brunetter i Sveriges största tonårsgrupp, precis som Abba. Eller kanske så att alla småbarn ska hitta sin egen favorit bland utbudet. Men är det bara jag som lagt märke till att den blonda tjejen syns mest? Det ser ut som att bandet verkligen är tränade till att vara "kändisar"; alltid uppåt, glada och sådär tonårshärliga i intervjuerna nästan så att det känns falskt, dagens tonåringar känns deprimerade hela bunten. Då och då hör man dumma kommentarer och lite fjantigt fnitter, det är nog den spontana delen som de inte har memorerat från manuset.

Det var väl en halvmysig idé att återuppliva Abba och få den unga generationen att upptäcka den gamla gruppen fast behövdes det verkligen? Och sättet det gjordes på, my god.

Den enda anledningen killarna var med i bandet var för att de faktiskt har saker dinglande mellan benen och det hade två medlemmar i Abba också. Bossarna bakom A-Teens borde kanske bli upplysta om att killarna i Abba faktiskt spelade instrument och inte bara öppnade munnen när en dator skulle sjunga som i Super Trouper, den enda Abba-låten där killarna överhuvudtaget rör på läpparna.

Men Abba-Teens är förbi. När de antagligen till sin och allas stora förvåning faktiskt sålde några skivor och fick in en fot i branschen var det bäst att byta namn, för Abba-låtarna höll på att ta sitt slut och tillsammans med de, ynglingarnas karriär. De tog bort tre bokstäver och blev ett riktigt ? popband med egna ?! låtar. Så säger de i en intervju i Expressen "Vi vill nu göra vår egen musik". Sist jag kollade betydde "egen musik", låtar som var skrivna av artisterna själva. Men med "egen musik" menar nog A-teens låtar som inte är snodda utan skrivna endast till de, ambitiöst.

Nya skivan är ute nu. Succé? Ja, tydligen. Vill någon förklara varför? Jag lyssnade igenom den 13 låtar jättekorta Teen Spirit och den sög jättehårt. Dock kan jag tänka mig att barn kommer digga skivan, jag skulle eventuellt kunna sätta in den i stereon på en vi-dansar-ändå-hejdlöst-och-skiter-i-musiken-party kanske.

Skivan är glad, låtarna är snabba och någon enstaka ballad som känns överdrivet melankolisk finns också. Det positiva är att alla bandmedlemmarna medverkar med sångröster som är mer eller mindre bra, mest glad blir man av att höra pojkarnas målbrottsröster eller är den tiden förbi? som hittills varit i skuggan av den gruppens kvinnliga representanter. Förutom det kan jag tänka mig att recensenterna kommer såga skivan och barnen avguda den.

A-Teens irriterar. Men det är inte deras fel egentligen. De fyra unga människorna ska inte vara de som tar emot allt skit egentligen. Det är folket som har skapat dem, som gör deras image som ska ta åt sig av artiklar som denna. Det är ju de som säger åt gruppen vad de ska sjunga och säga och låter de posera utmanande med kåta blickar i herrtidningar. Själva njuter de av framgången som de har fått och av att göra något de tycker är kul istället för att gå i plugget. Men även om de riktiga bovarna gömmer sig bakom tonåringarna, så är det ändå de fyra som syns. Och hatade kommer de att bli, A-Teens, men det är väl lite det som är charmen med "dock-artisterna" vad annars skulle sura recensenter ägna sig åt hela dagarna?

Av Kasia Narkowicz 02 apr 2001 17:15