Jämställdhetspolitikens bäst före datum

Deras rapport "Fria män, socialiserade kvinnor" är faktiskt bara ett hopkok på gammal högerpolitik. Inte något tal om hur jämställdheten skall drivas framåt.

Nej, konservatismen har verkligen inget bäst före datum, den är alltid förlegad. Den handlar om att bevara det bestående så långt som möjligt, också frånvaron av jämställdhet mellan män och kvinnor.

Däremot noterar vi att Ask/Magnussom skriver att de inte längre? "ifrågasätter" att "Sverige i många EU-länder är ett föredöme i jämställdhetsfrågor". Det tackar vi för. Hur det hade varit om moderaternas fått utforma den svenska jämställdhetspolitiken, ja den tanken kan vi bara
fasa inför.

Kvinnor har lägre löner än män i den offentliga sektorn, skriver moderaternas jämställdhetsexperter. Det borde leda till slutsatsen att det gäller att satsa på den offentliga sektorn så att den får möjlighet att konkurrera med den privata marknaden vad gäller lönenivåer. Men med moderata skattesänkningar får vi istället en underfinansierad offentlig sektor som kommer att ha ännu mindre förutsättningar att betala konkurrenskraftiga löner.

Privatisering leder inte med någon automatik till högre löner, inte heller till ökad jämställdhet. Vi är förbluffade över att moderaterna tror sig ha hittat en patentlösning för ökad jämställdhet! Finansieringen av den offentliga gemensamma sektorn är fortfarande skattebaserad, om man ska förstå den moderata politiken rätt, eller står moderaterna för något annat samhällssystem? Ett systemskifte bort från solidariska finansiering av gemensamma nyttigheter.

Det är dålig debattteknik att använda jämställdhetspolitiken som förevändning för att rasera den offentliga välfärden för de som faktiskt inte kan privatfinansiera sin egen trygghet.

Vi vill ha ökad jämställdhet och ökad jämlikhet, men också bibehållen välfärd. Men moderaterna ser inte att också arbetgivarsidan måste göra något år de stora orättvisorna mellan könen på arbetsmarknaden. Man kan inte låta marknaden ensam ta hand om jämställdheten.

Den nya skärpta jämställdhetslagen, som gäller från årsskiftet, ställer hårda krav på arbetsgivarna, såväl offentliga som privata. Problemet är strukturerna på arbetsmarknaden och samhället i stort. Och det handlar om att kvinnors arbete värderas lägre än männens arbetet.

Lösningen är då inte att bara privatisera offentlig verksamhet. Också privatanställda kvinnor har lägre lön än männen. Alltså måste strukturerna förändras. Det är detta som vår jämställdhetspolitik syftar till.

När Ask/Magnusson påstår att angreppet på moderaterna om att deras abortpolitik är otydlig och "knappt förtjänar att bemötas" kan vi läsa vad moderaternas gruppledare i Europaparlamentet, Gunilla Carlsson, skriver i Gotlands Allehanda den 21 mars i år.

Carlsson påstår att ordförandelandet "trakasserar" ansökarlandet Polen när vi talar för hela EU om behovet av ökad jämställdhet - och där abortfrågan och synen på kvinnors reproduktiva rättighetter och hälsa är central.
"Kulturimperialism" kallar hon detta. Enligt Carlsson är inte jämställdhet en fråga för EU överhuvudtaget.

Men att länder som vill bli medlemmar måste erkänna kvinnors lika rättigheter råder det ingen som helst tvekan om. Detta bekräftades inte minst häromveckan då EU-kommissionären Günter Verheugen förklarade kommissionens syn på frågan om medlemskap och jämställdhetssträvanden. Vid ett möte med kommissionärernas jämställdhetsgrupp, representanter för EU-parlamentet, kvinnoorganisationer och det svenska ordförandeskapet, klargjorde kommissionären att EU inte kan acceptera undantag från de krav på jämställdhet som uttrycks i bland annat Amsterdamfördraget. Jämställdhet
är inte förhandlingsbart, var budskapet till ansökarländerna.

Just det: Jämställdhet är inte förhandlingsbart!

Medförfattare: Ingela Thalén, Socialförsäkringsminister

Av Margareta Winberg 29 mar 2001 22:56