Inget minnesvärt skapas utifrån regler

När den startades i början på 1990-talet var det mitt i lågkonjunkturen och ett par gallerister träffades i lobbyn på Gramercy Park Hotel för att försöka ge affärerna en skjuts. De lyckades så bra att de idag, knappt tio år senare, huserar i två gigantiska pirer på Manhattans västra sida med alla som är någon i konstvärlden närvarande. Och då alla regler har ett undantag var även jag där.

De flesta branscher har en årlig mässa - i alla fall på den har sidan Atlanten. När jag nyligen var i Las Vegas träffade jag ett par som var där för den årliga mässan för promotionprylar för universitet och colleges!.

Som amatör bland New Yorks konstelit kände jag mig aningen utanför. Men för mig var det en intressant snabblektion i vad som händer i världen just nu när det handlar om konst. Jag försökte allt jag kunde för att smälta in men jag lyckades nog bara sådär där rök "konstcredden".

Som jag strosade omkring fylldes jag av en känsla jag haft tidigare - utanförskap. Elitism är toppen om man är på rätt sida om krogkön, annars är det inget vidare. Och här var jag visserligen inomhus men ändå inte, om du förstår vad jag menar.

Säsongen då reklambranschen utvärderar sig själv lite mer än vanligt är här. "Årets-bästa-byrå-tävlingar" avlöser varandra och snart kulminerade det i Guldägget. Och på samma sätt som julstämningen kommer krypande runt första advent gör hat-kärleken till reklamtävlingar sig påmind. Konstigt vore det annars. Bekräftelse är ett mänskligt behov lika starkt som att äta, skita
och k****a. Och avsaknaden av bekräftelse i det här fallet priser skapar utanförskapskänslor och det gillar ingen.

Själv är jag en av dem som är aningen skeptisk till den här typen av reklamtävlingar du gissade rätt, jag har aldrig vunnit ett Guldägg. Jag ryser när jag hör om kreatörer som har reklamtävlingskriterier fastklistrat på sin dator jo, det finns sådana kreatörer. Jag har alldeles för många
gånger mött reklammakare som i sin jakt på bekräftelse hellre försökt sig på "Guldäggsreklam" än "kundreklam".

Jag är övertygad om att genom att titta på vad som gjordes i fjol eller sträva efter att uppfylla tävlingskriterier medverkar man till att branschen stagnerar. Inget minnesvärt skapas utifrån regler.

När jag före konstmässan frågade en välinsatt vän om det skulle vara några konstnärer där fick jag svaret: "Antagligen inte, de borde inte vara det i alla fall. Det är mest investerare som bryr sig mer om pengarna än om konsten där och det är ingen miljö för en skapande själ".

Nu kanske det inte är direkt överförbart till reklambranschen som faktiskt har en koppling till pengar ingen reklammakare kan blunda för - men jag tror att andemeningen är densamma. Ingen konstnär skulle berätta för någon om han eller hon fick sin inspiration från en konstmässa. Ingen konstnär vill få sin bekräftelse för
att ha "passat in", snarare tvärtom.

Lika lite borde det vara accepterat att ha reklamtävlingar som sin främsta inspirationskälla eller ett Guldägg som
ett bevis på sin duglighet som reklamkreatör.

Guldägget och dess likar fyller en funktion men skulle kunna fylla en viktigare - som årlig branschmässa. Där byråer visar upp sina jobb för presumtiva kunder likt ett galleri visar upp sina konstnärer.

Guldäggsjuryn säger att de belönar köparna av bra reklam - inte skaparna. Men ärligt talat, är inte det bara ett klassiskt exempel på vilseledande marknadsföring?

Av Fredrik Carlström 28 mar 2001 10:39