Precis som de vill ha det

Så öppnar jag ögonen, och ännu en underbar dag kommer en till mötes. Jo, för så är det. Går till medicinskåpet. Frossar bland utbudet. Sover gott om nätterna. Ja, vad fan tror du? Sätter mig framför datorn, skriver några meningar. Svårt att komma igång? Tillbaka till medicinskåpet. Kokar lite kaffe. Låter lugnet överrösta mig själv. Deprimerad? Ack inte. Dricker med små klunkar, bränner mig på tungan och ler en stund åt det. Känner ett sting av ensamhet. Vilket jävla recept var det nu?

På något sätt föraktar jag mig själv för att ha lurats. Det är ju inte mitt fel. Ändå sitter människorna som jag och lever ett vackert och fint liv i skuggan av de nedklottrade murarna.

Men överlevnad innebär samtidigt:
Diffus obehagskänsla, svettningar, viktförändring, minnesluckor, svimning, huvudvärk, aggressivitet, mardrömmar, vanföreställningar, yrsel, hjärtklappning, sömnlöshet, rastlöshet, darrighet, oro, nervositet, koncentrationssvårigheter, myrkrypningar, kraftlöshet, sömnighet, illamående, kräkningar, gäspningar, urineringsbesvär, dimsyn, humörsvängningar, mani överaktivitet, tandgnisslan, sväljningsbesvär, klåda, hudutslag, förstorad pupill, öronsusningar, muskelsvaghet, koordinations- och rörelserubbningar, onormala sinnesförnimmelser.

Jag blir så trött på allting. Orkar inte bry mig. Precis så som de vill ha det.

Av Håkan Kristensson 27 mar 2001 09:16