Bounce, en dansupplevelse...

Det är det 21 mars och jag vaknar upp efter att ha sovit ut mer än någonsin. Jag har haft biljetterna i en hel månad och äntligen var det dax. Jag skulle få gå på BOUNCE. När jag kom in på Dansens Hus var jag nervös, det pirrade i magen. Det kändes som om man hade en date.

Jag steg in och letade efter min sittplats och kände hur svetten började rinna. När alla 800 var inne så släcktes hela salongen och det blev alldeles tyst och sedan började uppvisningen. Jag ville hela tiden ställa mig upp och skrika:
- Sluta aldrig, jag älskar er!

Föreställningen hade allt, grym ljusanläggning med massor av effekter. Ljudet var otroligt bra. Man fick höra ljudet av när de steppdansade, krigsljud men framför allt var musiken höjdpunkten. Jag menar att utan bra musik blir nog inte föreställningen så bra.

På programmet hade de allt; från vanlig Breakdance, 70-tal, steppdans och balett till egenkonstruerad dans. De utförde sådana saker som man inte trodde att man kunde göra. De var så viga och starka.

Det som gjorde föreställningen så bra var nog att de blandade allvar med komiska ingrepp. Så man fick sig ett skratt då och då.

Hela föreställningen tog cirka en och en halv timme, jag önskade att den vore en hel dag. När det var slut fick de stående ovationer i mer än femton minuter, det ville inte ta slut.

Jag fick nästan tårar i ögonen, så glad var jag, det var som en dröm kom i uppfyllelse. Jag ÄLSKAR, ÄLSKAR att se och även utföra dans och min dröm är väl att få stå där med en sån grupp och utföra en föreställning som man aldrig kommer att glömma. För en sak är säker, JAG KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA BOUNCE.

Av stefan saliba 22 mar 2001 13:38