En tragedi med hög molekylvikt del 5

Han: går till sin säng och sätter sig, pratar till spindeln

Att söka lycka befaller livet oss att göra. Vi söker lyckan. En del finner den, men inser det meningslösa och blir därav olyckliga. De flesta finner den inte och går under i ett långdraget ångesttjut som varar en mansålder, begråter sitt otium och dör mer olyckliga än de någonsin varit.

Den lyckligaste människan är hon som ständigt söker efter lyckan. Nafsar den i svansen, men som aldrig hinner fatt. Men närheten gör att hon orkar fortsätta, drömmarna vilar framför ögonen på henne, och när hon äntligen får tag i en bit tuggar hon maniskt på den tills smaken tar slut och hon tvingas åter ta upp jakten. Hon stagneras aldrig, utan fortsätter. Det är sann lycka för människorna. Men för få vågar. De flesta tuggar vidare på den del de fick när de var små. Tuggar vidare på smaklösheten, njuter av meningslösheten; blundar för att slippa se, skär av sin tunga för att ha det att skylla på.

Men det finns de som är smarta, och skiter i lyckan. Hittar på en annan innebörd för ordet "lycka". Jag är en av dem. Min lycka är en påse satsumas, eller några flaskor Portada. Det är lyckan för mig, och jag skiter i de andra som säger att jag är en korkad människa bara för att jag inte vill jobba och tjäna pengar och skaffa hus och äta på restaurang och bli fet och bli änkling och sörja och ta livet av mig när jag inser att lyckan är ett bättre jobb och ett större hus en bättre restaurang och att inte vara fet och att skaffa sig en ny fru när den andra är avliden men att man inte kan det för man är för fet och att man inte ska ta livet av sig eftersom allt ska vara bra i ett liv med en sann sann lycka. Jag ber ingen bön, för jag har ingen att bedja till!

Förstår du mig! Jag trotsar världens invanda fördomar, jag skriker fast att jag borde vara tyst, jag ifrågasätter filosoferna fast jag inte har något bättre förslag, eller någon bättre filosofi. Men jag lever, och man lever bara en gång och den gången ska fan inte vara grusad för då kan man lika gärna inte vara här. Det är mitt alltihopa, jag äger jorden, det är min himmel, mina hav, mina åkrar och mina ängar och min sol och måne och rymd och strand och mina fåglar och mina daggmaskar och min jord och min jävla plastbanan, mitt liv!

telefonen ringer
Han:
Jaa! Hallå?

Mamman:
Hej lilla gubben, det är mamsen.

Han:
Detta är Gibraltars automatiska telefonsvarare. Lämna gärna ett meddelande efter pipet. Piip.
Han lägger på luren

Dessa maniska kulturarbetarna, som leker kurragömma i aforismerna, medan marknads-aristokraterna glatt tittar på och förstör allt bakom ryggen utan att ens delta i leken. Ack mitt hjärta brister, min själ är död sedan tio år, kroppen mals ned av samhällsgifterna och hjärnan kollapsar av syrebrist. Vad gör en stackars människa inte? Egentligen borde man gå in i riksdagshuset med några kilo dynamit runt magen och skrika: "Kom på något nytt!" Det är faktiskt förvånande att inte någon gjort det redan. lägger sig ned Vad var det nu jag skrev i natt? letar bland sina papper, börjar läsa:
Strof 48

"Sov bort din längtan som liknöjd
runnit ned i helvetets djup.
Tänk vilken underbart rik fröjd
att förglömma allt med en sup.
Drick ditt vin -
dö ditt svin!
Inget finns att hämta här.
Allt är noll -
sov ditt troll
lär av dina misstag, lär!
Och domna bort -
den är så kort,
livets plågostund
jorden är ju rund
den är så kort
den är så kort
- låt ögat få en blund

Snart ska jag aldrig mera vara. Snart ska ingen komma ihåg att jag fanns. Ingen ska gråta över mitt trista öde. Ingen ska fälla en tår för mitt namn. Nej ensam är jag att stanna uret på mikrovågsugnen, skriva upp min längd och vikt så att snickaren vet hur långa granspill han behöver till min kista. Ingen kommer besöka kyrkan, ingen präst kommer jag att ha. Nåväl en präst kanske, det finns väl inte en människa som slipper de hyenorna.

Han går till badrummet och hämtar en pillerburk, går sedan tillbaka och sätter sig ned på sängkanten. Det går så fort. Några klunkar så är allting över. Det går så fort. Han öppnar burken och sväljer innehållet Så nu finns ingen återvändo. Nu är jag död. telefonen ringer

Han:
Ja hallå?

Doktor Brage:
Ja hej, det är Doktor Brage.

Han:
Hej.

Doktor Brage:
Jo det är så att din mamma har nyss fått ett epileptiskt anfall.

Han:
Jaha.

Doktor Brage:
Ja, och jag tänkte att eftersom hon aldrig har haft det innan så kanske du kunde komma hit och lugna ned henne lite.

Han:
Nej, jag kan inte.

Doktor Brage:
Va?

Han:
Jag kan inte. Dessutom glömmer hon säkert anfallet efter några minuter. Ni säger ju själv att hon har ett minne som en binnikemask med personlighetsklyvning.

Doktor Brage:
Jo, förvisso. Men rent solidariskt sett så.

Han:
Men jag säger ju att jag inte kan.

Doktor Brage:
Det var det fräckaste. Din mamma kan ju dö vilken minut som helst!

Han:
Av ett epilepsianfall?

Doktor Brage:
Kanske inte av ett epilepsianfall, men av blodpropp tillexempel, eller av ett brustet hjärta. Ni måste komma, hon har frågat efter er!

Han:
NEJ! Jag kan inte komma, lilla doktorn.

Doktor Brage:
Varför inte då?

Han:
För att jag är mitt uppe i att ta livet av mig.

Doktor Brage:
Skämta inte! Detta är allvar. Din stackars mamma ligger här och gråter, och ropar efter sin enda son som sitter hemma och super, hetsigt ja jag vet allt, hon har sagt det till mig, att du super och lever som en luffare i ditt eget hem, och att du inte vårdar din kropp det minsta. Vet du att det är sådana som jag som får ta hand om dig när du blir gammal och skranglig, visa lite tacksamhet för fan!

Han:
Hur gammal är du?

Doktor Brage:
56 år idag!

Han:
Grattis!

Doktor Brage:
Tack.

Han:
Ska du fira det när du kommer hem?

Doktor Brage:
Ja. min fru och jag ska gå ut och äta.

Han:
Var då?

Doktor Brage: glatt
Det ska bli en överraskning!

Han:
Tänk så roligt!

Doktor Brage:
Ja, jag är så spänd! Det känns som om jag ska spricka!

Han:
Ska inte dina barn följajaaja.

Doktor Brage:
Va?

Han:
Ska inte dina barn följa mededede.?

Doktor Brage:
Nej, jag har inga barn.

Han:
Hararar dududo inga?

Doktor Brage:
Nej, inga barn. Jag duger visst inte till som fader.

Han:
Klararat du gör!

Doktor Brage:
Jag är ingen MAN! Jag är en liten mask som inte skänker samhället sin mänskliga gåva. Egentligen vill jag dö, men jag kan inte!

Han:
Kakakakakaaaa.

Doktor Brage:
Inga barn. Ingen son att spela fotboll med, ingen dotter att klä i pojkkläder och spela fotboll med. Jag som köpte en fotboll 1974, som jag lovade att sparka på med mina barn, men inga barn fick jag. Det är ett helvete!

Han:
Vad?

Doktor Brage:
Livet! Livet är ett helvete! Jag pratade just om detta med en patient som har cancer i levern. Men han ville hellre prata med blommorna. Ingen bryr sig om mig!

Han:
Jag bryryryryr miuuuhg.
Khaanannan jag få prata med min mamma?

Doktor Brage:
Va? Jaja, visst vänta lite.
paus, Gibraltar lägger sig ned på sängen

Mamman:
Ja tjingeling!

Han:
Hej mammamama, det är jaug.

Mamman:
Hejsan Gibraltar, vi pratade precis om dig!

Han:
Hur ääärrrerer ee? knycker till

Mamman:
Jo, det är så bra som det kan bli! Jag är så glad för din skull Gibraltar!

Han:
tyst, ligger still

Mamman:
Gibraltar?

Han:
tyst

Mamman:
Hallå?

Han:
tyst

Mamman:
Vem fan är det som ringer och lägger på?! Busungar! Jag känner er mamma! lägger på
Gibraltar ligger kvar i sängen med telefonluren i handen, gärna med tungan utstucken.

Berättarröst:
Så har han då äntligen fått slumra in, vår käre Gibraltar. Det sista han såg innan han dog var att det stod en runsten på köksbordet. På runstenen stod det inristat med översättning "Graalsterk Begrov Dottern hans. Tog sedan Det Lif Han befalldes ta. Inristat af Birger Skallfager. Själssjuk efter Djävulskt Leverne."

Jag står beklämd och övergiven kvar. Det är dags för mig att gå. Runstenen finns inte längre kvar som ni ser. Den försvann i Gibraltars sista andetag, slungades bort från något-land, och återfinns nog nu i någon-annanstans-land där även Gibraltar går och lunkar med spritiosan och lyran i vardera näve.

Jag tänkte citera en kort dikt skriven av Gibraltar när han satt på toalettstolen natten innan han så tragiskt omkom. Men innan jag gör det vill jag bara säga att pjäsen är baserad på en verklig händelse. Olle är den enda fiktiva personen, men det gör inte särskilt mycket.

Intet händer
lyckan vänder
allt är slut.
Läst det här förut?
Jag drömde
ni drömmer
jag gömde
ni gömmer
och glömmer
den dömde
som inte står ut.
Intet händer
lyckan vänder
för er till.

.slut

Av Håkan Kristensson 21 mar 2001 16:47