Beror det på kuklösheten?

Antingen för behovet av att göra mig kvitt dem, eller om möjligt legalisera dem. Välj själv! Jag är oförmögen.

Imponerad blev jag av Ylva Floremans förhållningssätt till nazisterna i gårdagens TV dokumentär "Vem bryr sig", där hon lyckades tillbakahålla sina egna fördomar för att ge deras företräde. Proffsigt, med tanke på att inte motargumentera snedsynen.

Det är en emotionell bragd att kunna se den lilla, svaga, rädda, svikna människan, där hämnden över just detta tillstånd, blir att tillskriva sig rättigheter för de mest avskräckande tankegångar och handlingar som följd. Nazism är att ta sig rättigheter utan skyldigheter.

Nazism är att öppet erkänna sin litenhet.

Att tillhörigheten är vår tids religion är allmänt bekant. Men att utifrån detta inte äga förmågan till de rätta valen, beskyller vi med all rätt både familjeförhållanden och samhället för. Syndabockens arvsmassa är nedärvd i våra gener och försvarar oss därmed att undslippa det egna ansvarstagandet. Beklagansvärt! Med andra ord. En del av oss blir kuklösa. De minsta små. Och detta resulterar i några av mina egna fördomar.

Fanns det bara tillräckligt innanför pannben, byxgylf och hudpigmentering krävdes ingen hämnd!

Enkelt va? Varför är annars nazister/rasister alltid små skära, blekfeta, skalliga, fula svin? Jag menar; det finns mörkhyade, vackert brunögda människor på denna erbarmliga jord, vilka haft och har ett betydligt större inferno att genomleva än vad de skära, blekfeta dreggen någonsin är i närheten av. Hur klarar de sig? Det måste som sagt bero på något kroppsligt. Som tur är finns den bleka kulören även i en vacker upplaga.

Detta är banne mig ingen fördom!

Av Anette Blomberg 21 mar 2001 13:50