Tidningen Café del 2

Det är särskilt ett jag förbryllas och förundras över. Det börjar ganska sakligt och bra trots att författaren av mejlet i fortsättningen kallad NN anser att den som köper Café, och Slitz också för den delen, för att titta på bilderna, är helt fel ute.

Sen ändras dock tonen och mina eventuella personliga val och åsikter dras in i sammanhanget. Är jag möjligen vegan och vänsterpartist också? Förstår inte det där med "också" men bortsett från det så begriper jag inte vad mina matvanor och politiska övertygelser har med utvikningsbilder på minderåriga flickor att göra.

Det hela avslutas med att jag nog är en sån som "ockuperar hus och släpper ut minkar från en kontrollerad miljö så att de tvingas dö plågsamt helt utelämnade i skogen". Och allt detta gör jag bara för att få uppmärksamhet! NN garderar sig genom att i de allra sista raderna inte hålla det för omöjligt att jag "kan tillhöra den exklusiva skara som faktiskt klarar av att behärska sitt behov av att höras och förändra världen till ord - inte meningslösa aktioner som i 9 fall av 10 slutar i skadegörelse och lidande".

Jag håller dock med NN om att A-teens histora är intressant och säkert värd ett reportage. Jag håller också med om - för jag har faktiskt läst Café, jag har till och med varit prenumerant under en kort period - att artiklarna och reportagen, såväl som skiv- och filmrecensioner, krönikor och annat är mycket bra och välskrivna.

Men, för femtielfte gången, det är inte det som är poängen! Poängen är nämligen följande: Skulle Cafés läsare vara lika många och lika entusiastiska om utviken försvann? Alla knivskarpa artiklar och djuplodande reportage skulle finnas kvar, likaså trendriktiga stilreportage och roliga krönikor. Men inga bilder på lättklädda tjejer.

Det lär vi aldrig få veta men tillåt mig att tvivla.

Café är en herrtidning. Lite "slickare" och mer polerad än sin kusin från landet, Slitz. Lite mer modest och mindre porrig än sina äldre farbröder FibAktuellt och Lektyr. Men likafullt en herrtidning. Och sådana kräver bilder på lättklädda kvinnor. Och nu kommer vi till kärnpunkten. Kvinnor, inte barn. För man kan tycka vad man vill om kvinnor som viker ut sig men det är ju dock så att när man är över arton år så bestämmer man själv vad man vill göra. Men denna gången gällde det minderåriga flickor, 16 och 17 år, och då tycker jag att man måste reagera. Och det var det min artikel handlade om.

Barn ska inte pryda omslaget till herrtidningar.

Punkt slut.

Av Kajsa Kallio 19 mar 2001 18:18