Är Israel en rasistisk stat?

Att det judiska folket under årtusenden fått utstå mycket lidande torde stå utom allt tvivel. Deras diaspora började med romarnas ockupation av Israel och förstörandet av templet i Jerusalem år 70 efter vår tideräkning. Därefter följde en lång tid av förföljelse i den kristna kyrkans regi för att kulminera under nazismens terror.

I enlighet med ett FN-beslut utropades 1948 en judisk stat efter nära tvåtusen år av förskingring. Meningen var att judar och araber i broderligt samförstånd skulle dela på det landområde som då kallades Palestina. Denna dröm om samförstånd grusades snabbt då den arabiska majoritetsbefolkningen motsatte sig beslutet om upprättandet av staten Israel och en väpnad kamp inleddes, där även de kringliggande arabstaterna drogs in.

Resultatet av Palestinakriget 1948-1949 och det därpå följande sexdagarskriget 1967 var att Israel gjorde betydande territoriella vinster och en stor del av den palestinska befolkningen tvingades att fly till kringliggande arabstater. Den rest av befolkningen som stannade kvar i Israel tvingades att leva under förnedrande gettoliknande former som andra klassens medborgare.

Den behandling de utsattes för är fullt jämförbar med den behandling judarna själv har utsatts för under sin tid i förskingring. Kan då judarnas lidande rättfärdiga den behandling de nu själva utsätter palestinierna för? Nej det kan det inte, man bemöter inte stenkastande palestinska ungdomar med gummikulor och tårgas. Man uppträder inte på ett nazistliknande sätt bara för att man själv utsatts för terror och förföljelse.

Med risk för att bli beskylld för antisemitism hävdar jag att staten Israel håller på att utvecklas till en rasistisk fasciststat, där palestinierna reducerats till andraklassens medborgare utan några egentliga rättigheter.

De mest fanatiska judiska nationalisterna talar på fullt allvar om en etnisk rensning av Israel och det mest beklämmande med detta är omvärldens tystnad. Ingen utom arabstaterna tycks idag ta palestiniernas parti. Med den oresonliga rasistiska politik judarna för i Israel så gräver de också sin nations undergång.

Den intifada som det palestinska folket i sin förtvivlan startat hotar genom Israels oresonliga hållning att utvecklas till ett storkrig i området. Inget folk finner sig i, efter att i århundraden bebott och brukat marken, drivas bort från sina hem och marker bara för att ett annat folk hävdar att deras gud gav dem detta landområde för cirka 3 000 år sedan. De mest oresonliga judarna är också de mest religiöst fanatiska, de som i dagligt tal benämns bosättare.

De mer moderata judar som vill leva i fredlig samexistens med palestinierna hörs inte så mycket i den Israeliska inrikesdebatten. En desperat palestinier som i sin förtvivlan spränger sig själv och ett antal judar i luften tystar effektivt alla diskussioner ledande till fred och samexistens.

Jag ser klara paralleller mellan den behandling judarna fick utstå i Tredje Riket och den behandling staten Israel utsätter palestinierna för. Att man själv har blivit utsatt för förtryck och förföljelse under historiens gång rättfärdigar inte att man själv när man kommer i maktposition utsätter andra befolkningsgrupper för samma form av förtryck.

Ingen människa skulle väl komma på tanken att kritisera de modiga judar som reste sig mot tyskarnas förtryck vid upproret i Warszawa-gettot. När så palestinierna gör samma sak i dagens Israel så låter omvärldens kritik inte vänta på sig.

Jag frågar mig, med risk att bli kallad antisemit, har judarna en särställning inom världssamfundet som undandrar dem all form av kritik?

Av Torsten Bodekull 09 mar 2001 10:19