Jag måste prioritera

Jag vill inledningsvis framhålla att jag delar uppfattningen att också de äldre, tillsammans med andra grupper i samhället, ska få del av den förbättrade ekonomin i landet.

Som finansminister får jag dagligen förslag om hur nya pengar skulle kunna satsas på olika viktiga områden. Skulle jag tillgodose alla dessa önskemål, skulle vi snabbt dra på oss långt större offentliga utgifter pengar än vi har inkomster för. Vi skulle snart vara tillbaka till de stora budgetunderskott, växande skuld och efterföljande budgetsanering som vi för allt i världen vill undvika.

Mitt jobb innebär därför bland annat att sortera mellan alla önskemål och prioritera vissa åtgärder framför andra. Den grupp som hamnade längst fram i kön när det i slutet av nittiotalet äntligen fanns lite pengar till förbättringar var pensionärerna. Låt mig påminna om några av de insatser regeringen gjort sedan 1998:

Bostadstillägget för pensionärer har höjts vid tre tillfällen, med sammanlagt cirka 100-500 kronor i månaden för närmare en halv miljon pensionärer. 1998 tidigarelades utbetalningen av pensioner.

1999 höjdes basbeloppet för beräkning av pensioner tillbaka till de 100 procent som gällde innan budgetsaneringen. Det är korrekt att höjningen av pensionerna inte innebär att staten kompenserar pensionärerna retroaktivt för nittiotalets uppoffringar. Men det gäller å andra sidan alla grupper i samhället.

Löntagarna får till exempel inte heller någon retroaktiv kompensation av staten för de uppoffringar som gjorts. Den kompensation av egenavgifterna som löntagarna - men inte pensionärerna - betalat sedan 1992 kompenseras från och med i år till hälften med en inkomstskattesänkning. Men inte heller där kompenserar staten retroaktivt för de avgifter som redan är inbetalda.

Jag vill också framhålla att kommuner och landsting i flera omgångar har fått höjda statsbidrag för att bättre klara bland annat sjukvården och äldreomsorgen. Tandvården tillförs en halv miljard extra åren 2001-2003 för att skydda framför allt äldre mot höga kostnader.

Pensionärerna får också del av skattesänkningar genom att det särskilda grundavdraget i år höjs med 2,7 procent för gifta och 3 procent för ogifta.

Från och med nästa år kommer ATP-pensionerna bättre följa inkomstutvecklingen för de förvärvsaktiva genom att indexeringen av pensionerna kopplas till löntagarnas löneutveckling. Det innebär att pensionärerna i tider av reallöneökningar kommer att få del av ökningen, medan de i tider av nedgång också kommer att vara med och dela bördorna. För år 2002 kommer detta att innebära en viss real ökning av pensionerna.

Värt att nämna är också den miljardsatsning som i år görs på polis och rättsväsende för att öka tryggheten för pensionärer och alla andra grupper i samhället.

Till sist vill jag framhålla att jag är öppen för en diskussion om pensionärernas villkor. Pensionärer är ingen enhetlig grupp, utan olika personer kan ha mycket olika förhållanden. Regeringen för nu till exempel diskussioner med den största pensionärsorganisationen, PRO.

Av Bosse Ringholm 07 mar 2001 11:45