Genteknik för den rika världen

Att jordens resurser är orättvist fördelade och att den rika världen måste dela med sig av sitt välstånd är ganska accepterade sanningar som erkänns av de flesta människor.

Jag skulle tro att de flesta också är beredda att göra vissa materiella uppoffringar. Hur många människor har aldrig skänkt några tior till Rädda Barnen eller Röda Korset. Och alla är medvetna om att de egentligen borde skänka lite till. Vad jag dock vill peka på i detta inlägg, och som jag upplever att folk inte är särskilt medvetna om, är hur osolidariska och irrationella vi är i våra omsorger när vi faktiskt tror att vi handlar väl. "Välgörenhet" innebär i många fall att vi ytterligare ökar avståndet till våra medmänniskor i u-länderna.

Häromveckan offentliggjordes den mänskliga genuppsättningen. Journalister och forskare beskriver i hänförda ordalag vilken revolution detta innebär för mänskligheten. Inom en framtid kommer man att kunna bota allergier, ärftliga sjukdomar, till och med cancer. Man kommer att kunna rädda liv. Stora donationer ligger givetvis bakom dessa framsteg, liksom stora statliga bidrag finansierar biomedicinsk forskning i alla världens rika länder. Men vem kommer egentligen att få ta del av allt detta? Jo, den lilla del av jordens befolkning som har förmånen att leva i något land där man får bli så gammal att man hinner uppleva de ärftliga sjukdomarna, och där man dessutom har råd att utnyttja de nya möjligheterna.

Kanske ska man inte tänka så rationellt. Jag vill verkligen inte negligera de mänskliga tragedier som utspelas i svenska familjer när ett barn dör i cancer eller när människor blir handikappade på grund av genetiska defekter. Vi ser det på nära håll och helt naturligt vill vi göra en insats och det ska vi absolut fortsätta med. Emellertid måste vi inse att resurserna är begränsade. Det är svårt att acceptera att vi måste rangordna våra angelägenheter. Men att inte diskutera detta är också ett ställningstagande, det innebär att vi passivt rangordnar problemen precis så som de ekonomiska resurserna idag är fördelade, och detta kan inte vara rätt. Hur många människor i Sverige idag avlönas exempelvis för att bedriva biomedicinsk forskning? Jämför detta med hur många som forskar eller arbetar för att motverka fattigdom, världssvält, miljöförstöring och klimatförändringar. Dessa globala olyckor som drabbar miljarder människor ägnas betydligt mindre uppmärksamhet än våra egna välfärdssjukdomar.

Det är naturligtvis så att det finns pengar med i spelet. Läkemedel tjänar man pengar på, bistånd ger liten avkastning. Men när det gäller donationer och statliga medel så borde man kunna tänka annorlunda. Vi förleds att tro att den nya gentekniken räddar liv. Detta är hyckleri. Vill man verkligen rädda liv och visa solidaritet med utsatta människor, då ska man inte satsa pengar på cancerforskning för det kommer ett litet fåtal tillgodo - cancer drabbar i första hand människor som levt ett långt liv i ett rikt land. Ge istället pengar till människor som får en ofattbart mycket mindre del av den stora kakan. Satsa resurserna på en rättvisare värld och en hållbar utveckling.

Av Mikael Malmaeus 07 mar 2001 09:34