Hey, it is Mexico

Jag har tjocksockor på mig. Har precis duschat och spolat bort sanden från mina skor som jag tömt på badrumsgolvet. Duschade så varmt att varmvattnet i mitt hyreshus tog slut och ånga kom ut ur badrummet då jag öppnade dörren.

Jag lyssnar på alla låtarna vi lyssnade på vid poolen, på stranden och på planet och låten jag hade i huvudet den där natten på stranden i Mexiko då jag fick lust att gå rakt ut i vattnet och bara lägga mig där och slippa åka tillbaka hit. Till Stockholm och Sverige. Vi fick Dagens Nyheter på flygplanet hem och alla passagerare läste samtidigt om de svenska minusgraderna. Tio timmar senare kände vi samma minusgrader på riktigt, redan i ankomsthallen på Arlanda åkte jackan på och den har knappt tagits av sedan dess.

"Shit the same", skulle jag vilja säga och rycka på axlarna. Men "shit the same" är sådant man säger på en restaurangs övervåning i Mexiko då man kommer på att man druckit alldeles för många Corona för alldeles för många pesos. "Shit the same" är liksom inget man säger då man håller på att frysa ihjäl, har en hög räkningar att betala och en kravstämplad knytnäve i ansiktet. I Stockholm, Sverige.

"Hey, its Mexico." Killen som sniffat för mycket lim på stranden rycker på axlarna, ler åt mig och F då han lånat vår tändare som inte funkar.

"Hey, its Mexico, alright". Vi har åkt en halvfull airbus för att komma hit. Vi har tittat på två filmer på planet - jag kommer knappt ihåg vilka. Snälla flygvärdinnan gav oss sin bönsallad och extra bröd eftersom vi inte kunde äta flygplansmaten på grund av köttet. Vi har flugit över Grönland, förbi New York City i solsken, ner över amerikanska södern och in mot Mexiko och Cancuns flygplats. Vi har träffat hurtiga charter-Annika, eller vad hon nu hette, och åkt buss fyrtio minuter från flygplatsen till turistorten Playa del Carmen. Vi träffar den kubanske hotellägaren som berättar att hotellet är just kubanskt och att hotellrestaurangen är detsamma. Vi blir glada då vi ser att handduken vid handfatet är vikt som en elefant. "Hey, its Mexico", kompis.

Vi duschar, byter kläder och går ner till staden. Staden är i stort sett en huvudgata plus några tvärgator. Vi äter mat med lustiga starka pinnar i och sen köper vi en påse Corona var och går till stranden. "Det här är så bra det kan bli", sa någon och just nu, i lägenheten med trasigt element i Stockholm, känns det som en absolut sanning.

"Det här är fan ingen riktig stad," säger K en dag då vi tre sitter på ytterligare en av alla restaurangers övervåningar, dricker öl, röker ytterligare en cigarett och tittar ner på paradgatan Avenida 5 med alla amerikanska turister iklädda Reebok-skorna, tubsockorna och tröjorna som säger "Save water, drink beer." Nej, det ÄR ingen riktig stad. Det vill säga, det är ingen riktig stad för mig som turist. Eftersom jag inte bor här, vilket människor gör, är det kanske heller inte meningen att jag ska gå utanför det område som finns med på kartan Annika-eller-vad-hon-heter delar ut på bussen. Det är nog inte meningen att jag ska gå utanför området som innehåller ett antal restauranger, två diskotek, en strand och tretusen dollaramerikaner. Det är inte meningen att jag ska se det som är på riktigt, bara det som är på låtsas. Playa del Carmen är ingen "riktig" stad heller, den skapades någon gång på 1960-talet för att mexikanska myndigheter helt enkelt kom på att det vore en bra idé att lägga en turistort just här, på östra sidan mot havet. En turistort som gör att tusentals amerikaner årligen kan prata om att "oh its GREAT!" trots att de mest gnällde och sa "fuck" under hela semestern.

En dag satt vi på ett ställe, vi väntade på att AA-mötet på internetkafét skulle ta slut, och lyssnade på en amerikansk kvinna, med mexikanska pärlor i håret och blå långa lösnaglar försöka beställa mat till sig och sina bekanta:

- No cream cheese, okay? Could you just put some stuff together, some of this, and oh some of that? And how much would that be? And no cream cheese? Six dollars? Well, thats gooood. And NO cream cheese.

Suck.

Det är svårt under hela vistelsen att inte känna sig som en äcklig rik utsugande västerlänning vars största bekymmer just nu är vilken t-shirt som gäller för dagen. Vars största bekymmer är att leta pesos i fickorna för nya cigaretter. En puckad västerlänning som vill höra gitarrmännen på stranden spela "Guantanamera" för att känna att detta är ett annat land, i en annat kontinent och att det är semester. En puckad jävla idiot som sitter och jäser utan att bry sig om vare sig mexikansk kultur, landets tillstånd, den enorma stadsskulden eller vad du vill.

Det läskiga är dock hur lätt det är att slå undan alla sådana tankar. Hur lätt det är att slå på nöjeskanalen E! TV och koncentrera sig på amerikansk shitkulturell misär och blunda för den riktiga misären runt hörnet, misären utanför den uppkopierade turistkartan Annika delar ut på bussen.

Och så håller det på. Ena sekunden slås man av den äckliga turismen, hur amerikaniserat allt är, och hur nedtryckt allt som det här landet är, kulturellt och historiskt, är i den här staden. Hur lätt det är att inte vara medveten om problem som faktiskt finns, då man på ytan knappt märker några problem alls.

Snart är man dock tillbaka i romantiseringen av stranden med en - ursäkta mitt billiga rim - margerita i handen. Havet, palmerna, solen och gula fåglar som flyger omkring. Det "charmiga" i att handla styckförpackad knallorange USA-ost på supermarketen, hur gott det vore med en McDonalds-milkshake men vi gick aldrig dit, det skulle kännas FÖR äckligt och så vidare.

"Hey, its Mexico", var vad han sa, den höga killen med otänd cigarett och glasig blick. "Hey, its Mexico", men jag är inte helt säker på det.

SOUNDTRACK:
Mexiko 2001 CDR: Bright Eyes - Haligh, haligh, a lie, haligh / Bad Cash Quartet - Big day coming / The Supremes - Everything is good about you / Dr Dre & Snoop Dogg - Still DRE / Lemonheads - If I could talk Id tell you / Mary J Blige - Real love / Mystikal ft. Nivea - Danger / Sleeper - Delicious / Stephen Malkmus - Church on white / Outkast - Rosa Parks / Sade - Lovers rock / Biggie Smalls - Mo money mo problems / The Latin Kings - Va e mina cash / R Kelly - Just a touch / Sonic Youth - Sunday / Vanessa Paradis - Sunday mondays / Pavement - Range life / Snoop Doggy Dogg - Gin and juice / Bad Cash Quartet - Outcast

Aimee Mann - Bachelor No. 2 cd
James Iha - Let it come down cd
Håkan Hellström - Ramlar och Uppsnärjd i det blå cd-spår
Hole - Malibu och Boys on the radio cd-spår

Av Jon Lax 05 mar 2001 09:58