sourze.se
Artikelbild

Skulpturmord i Uppsala

Någonting är sjukt i staden Uppsala. Och sjukdomens symtom är - tystnad!

Trots att ett skändligt mord har begåtts i stan så råder tystnad bland politikerna, och tystnaden är lika djup i stans monopoltidning Upsala Nya Tidning, UNT. Etablissemanget i Uppsala, där den "fria" pressen tycks spela under täcket med politikerna, har i nära fyra månader försökt hålla stans befolkning i okunnighet om det begångna mordet.

Så här ligger det till. Den 23 september förra året invigdes en ny skulptur i Uppsala, "Tecken". Konstnären, Lenny Clarhäll, har tidigare bland annat gjort minnesmärket över de stupade i Ådalen 1931, ett av de märkligaste offentliga konstverken i Sverige från det senaste halvseklet.

"Tecken" är ett rent, vackert, enkelt, mäktigt konstverk, tretton meter högt och med ungefär formen av ett T. Ytan består av ett färggnistrande emaljskikt.

I fem veckor fick det stå rest mot himlen. Natten till 1 november revs den ner av okända personer och misshandlades med stenar och andra tillhyggen. Våldsmännen måste ha planerat dådet. Skulpturen vilar på en tre meter hög stålställning och är fästad med kraftiga bultar. De måste alltså ha kommit med bil och haft med sig stege och troligen vinkelslip och skärbrännare. När misshandeln var över var skulpturen så illa demolerad att den inte gick att resa igen.

Det är detta som är det nedtystade mordet i Uppsala!

Tänk efter: vad skulle ha hänt om en tretton meter hög skulptur rivits ner och demolerats i Stockholm? Säkert hade vi fått läsa upprörda debattartiklar i tidningarna och se paneldebatter i TV om konstens roll i samhället och den skändade yttrandefriheten.

I Uppsala tystnad. Locket på. Varför?

Kan det bero på att politikerna och lydiga vovven UNT innerst inne är nöjda? Eller är de skamsna, och känner sig medskyldiga? Frågorna infinner sig, därför att Lenny Clarhälls skulptur gjorde skandalsuccé när den ställdes ut sommaren 1998, i Slottsbacken nära Gunillaklockan. Det är helig mark i Uppsala, och UNT lät släppa loss en vilt sluggande opinion på insändarsidan. Nån ville till och med se skulpturen som en hednisk symbol, en Tors hammare som vanhelgade domkyrkan och därmed, får man anta, hela kristenheten. Avståndet till domkyrkan var cirka 400 meter.

Även UNT:s konstkritiker har instämt i gläfset och bidragit med åsikten att skulpturen "skar av domkyrkans spiror" något som i själva verket bara gäller om man illvilligt uppsöker en bestämd plats på Slottsbacken och ser på skulpturen ur en speciell vinkel.

Trots allt bråk kring Clarhälls skulptur och trots att de politiska partierna var oeniga såg ändå en majoritet i kulturnämnden dess kvaliteter och bestämde att den skulle köpas in. I ett par års tid ägnade man sig sen åt att diskutera placeringen, vilket till sist resulterade i att den hamnade vid en rondell i stans norra utkant, vid utfarten mot Gävle. Där stod den i och för sig mycket vackert högt uppe på en grusås, men utom synhåll för shoppare, flanörer och studenter i stadskärnan. Alla akademiska samhällsbevarare, liksom förstås UNT:s tigande journalister, kunde känna sig nöjda.

Och några - samhällsbevarare eller konstligister, välj själv! - tolkade signalerna uppifrån på sitt sätt och såg sin chans. Fritt fram för destruktivitet! Och mycket riktigt: efter mordet på grusåsen i mörkret slapp de all uppmärksamhet, UNT och politikerna teg, och polisen la snart ner ärendet.

Först efter tre och en halv månad kommer saken ut, tack vare ett reportage i DN i förra veckan 15/2. Och när UNT:s konstkritiker då får frågan varför hon varken gjorde reportage när skulpturen sattes upp eller när den revs ner, svarar hon: "Vi har helt enkelt inte hunnit med. Andra saker har kommit emellan."

Andra saker? Tala om pressfrihet! Pressen är i teorin fri att tala om vad som helst - men också fri att tiga om vad den vill. I tystnaden efter skulpturmordet är det yttrandefriheten som tagit stryk, en konstnär har blivit förnedrad och en hel stads befolkning har undanhållits all information om ett skändligt brott mot yttrandefriheten, och därmed mot demokratin. Tänker den finna sig i det? Finns det ingen i hela Uppsala som är förbannad?

Någonting är sjukt i staden Uppsala. Mycket sjukt.


Om författaren

Författare:
Björn Håkanson

Om artikeln

Publicerad: 23 feb 2001 10:46

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: