På krogen världen över, andra delen

Vi är två intensivt bakfulla fransmän som irrar runt i East Village, sökandes efter en restaurang där vi kan kasta i oss en enorm brunch.

Först och främst: detta borde inte ställa till med några som helst problem, förutom att två bakfulla fransmän som irrar runt i East Village sökandes efter en enorm brunch också har behov av att röka ett tiotal cigaretter på två.

Och det är där helvetet börjar!

Vi har snurrat runt ordentligt i fyra kilometer för att till sist koncentrera oss på en gullig restaurang med charmig trädgård, skuggig och rymlig.

Vi känner en skön känsla av lycka när en tjej kommer emot oss, försäkrar oss om att det är tillåtet att röka i trädgården och följer oss ända till vårt bord, som ligger i skydd av solens grymma strålar och trafikens brus.

Efter att ha hänförts över det högkvalitativa mottagandet, som vi uppskattade för vad det var, det vill säga lite för kommersialiserat och opersonligt för vår smak
en god fransman på semester är en fransman som klagar, kastar vi oss över menyn.

Vilka exklusiva och pretentiösa namn på obestämbara smörgåsar och sallader, som de blandar vad som helst i!!
De finns till och med på franska och dessutom felstavade!! Det är höjden!!

Vi retar oss utan större övertygelse på fusket och skymfen mot vår kultur... Dessutom säljer de inte heller vin som om man hade behov av det!

Vi beslutar oss för att beställa slumpmässigt genom att blunda och peka på menyn.

Med min metod åker jag på en sallad "Tivoli" ?? som visar sig vara en konstig blandning mellan grekisk sallad och nizzasallad utan medelhavssmaken och med en konstig feta som luktar plast... Det spelar ingen roll, jag är hungrig och hur torr som helst i halsen.

Efter diskvattenskaffet, kom så cigarettstunden, dagens första för min del, så efterlängtad, så uppskattad, befriande.

Knappt får jag i mig det första blosset innan en mänsklig bomb korsar terrassen med ett kliv, klappar mig på axeln och med hög och bestämd röst, föraktfullt och med avsmak kastar ur sig:

"Kan du vara snäll och sluta röka! Det finns barn här!"

Med kreditkortshastighet gav vi oss av!

Jag hatar över allt annat den desperata terrorism som mannen som reproducerat sig utövar. Trots att han är far är han frustrerad över att inte själv ha fött barn och all hyckleri som därav följer...

översättning: Margareta Eriksson

-o-

Fransk version/version français

CHILDRENS TERRORISM

New York, 20 juin 2000, 13h00 :

Nous sommes deux Français avec une gueule de bois carabinée qui errent dans East Village à la recherche dun restaurant pour engloutir un énorme brunch.

A priori, rien dans tout ceci ne devrait poser un quelconque problème, à cela près que deux Français bakis qui errent dans East Village à la recherche dun énorme brunch ont aussi besoin de fumer durant ledit brunch une bonne dizaine de cigarettes à deux.

Et cest là que lenfer commence !

Nous avons bien tourné pendant 4km pour nous focaliser finalement sur un joli restaurant au charmant jardin ombragé et spacieux.

Quelle agréable sensation de bonheur vous envahit quand une jolie jeune fille vient vous accueillir, vous rassurer sur le fait quil est autorisé de fumer dans le jardin, et vous accompagne jusquà votre table, à labri des rayons cruels du soleil et du vacarme de la circulation!

Après nous être extasiés sur la qualité de laccueil que nous apprécions à sa juste valeur, cest à dire un peu trop commercial et impersonnel à notre goût un bon Français en vacances est un Français qui râle, nous nous plongeons dans le menu.

Quels noms extravagants et prétentieux pour de vagues sandwiches ou salades dans lesquels ils mélangent nimporte quoi !! Ils y en a même en français et de surcroît avec des fautes dorthographe! Non mais!!

Nous nous offusquons sans grande conviction du galvaudage et de laffront fait à notre culture.

En plus comme si on en avait besoin il ne vendent pas de vin !

Nous décidons de commander au hasard, en fermant les yeux, et pointant le doigt sur le menu.

Jécope dans ma formule de la salade "Tivoli" ??, qui savère être un curieux mélange entre les salades grecque et niçoise, la saveur de la méditerranée en moins, et avec une feta à létrange aspect et odeur du polystyrène.

Quimporte, jai faim, et de toutes façons jai la gueule de bois.

Après les cafés jus de chaussette, vînt alors lheure de la cigarette, la première de la journée pour ma part, tant attendue, tant appréciée, libératrice.

A peine ai-je eu le temps den tirer la première bouffée quune bombe humaine traversa la terrasse dun bond, me tapa sur lépaule et me lança dune voix forte, dun ton péremptoire, avec un air méprisant de dégoût :

"Could you please stop smoking! There are children here!"

Dun coup de carte de crédit nous partîmes!

Je hais par dessus tout le terrorisme désespéré quengendre la fierté du mâle sétant reproduit, néanmoins frustré de ne pas avoir mis au monde, et toute lhypocrisie qui sensuit...

Av Cyrille Groubé 21 feb 2001 16:19