Feministisk överlevnadsstrategi

Jag är feminist. Att vara feminist är för mig ett sätt att leva, att agera.

Det är fantastiskt stärkande och roligt att sedan ett år tillbaka arbeta i den grupp här i Malmö som har öppnat Sveriges 25:e tjejjour. Vi har startat en förening vars främsta syfte är att stötta och hjälpa unga tjejer, ge dem en allierad part i könskriget. Men dessutom har vi skaffat oss kunskap om hur kommunen och staten agerar i frågor som rör sexuellt våld och kvinnoförtryck samt byggt upp ett nätverk i stan och landet.

Plötsligt kan vi påverka i samhället! Inte minst har vi hittat ett redskap för att påverka, oumbärliga kontakter och styrkan i en väl fungerande grupp. Att tänka tillbaka på de första mötena ger mig en svindlande känsla, tänk så mycket vi har lyckats åstadkomma! Och inte har det varit så svårt heller, bara mycket arbete och målmedvetenhet.

Men utan hjälp av moderorganisationen ROKS Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige och all den kunskap och erfarenhet som finns där hade det nog inte gått att etablera föreningen, åtminstone inte lika snabbt.

Det ena har lett till det andra, tredje och femte. Efter att under gymnasietiden ha upptäckt feminismen genom en tjejgrupp fortsatte jag att engagera mig i kvinnocaféer, 8:e mars firanden och andra mer lösa arrangemang tills jag för två år sedan flyttade till Malmö. Då arbetade Hanna Granér och jag under ett drygt halvår med projektet XX-Stjärnan. Vi var ute i skolor och pratade med högstadietjejer om kön, sexualitet och porr. Det gav mersmak. Inte minst fick vi bekräftat att tjejerna verkligen saknade någon att prata om dessa saker med som inte var trettio år äldre och moraliserande. Jag vill inte dra alla lärare, kuratorer och skolsköterskor över en kam, visst finns det de som verkligen försöker, men de kämpar ofta ensamma. Hanna och jag var euroforiska men panka och oerhört trötta den våren. Tyvärr var det svårt att försörja sig och vi träffade massor av oförstående människor. En lärare frågade oss vad som gjorde att vi kunde slösa ett halvår på att vara solidariska! Liknande frågor har vi fått i tjejjoursarbetet.

Låt mig återknyta till vad det innebär för mig att vara feminist, att agera. Jag är ingen god, självuppoffrande fe som svänger mitt trollspö och tror mig kunna förändra världen. Jag är en stark och jävligt förbannad människa som försöker kanalisera min ilska över allt förtryck i världen till något användbart. Det är en överlevnadsstrategi! Till de tjejer som ringer och kommer att ringa till Tjejjouren i Malmö hoppas jag kunna förmedla just detta - att hjälpa dem att hitta en överlevnadsstrategi, sätt att hantera och kanalisera det kvinnoförtryck vi alla dagligen konfronteras med i större eller mindre grad. Att prata med andra tjejer och kvinnor är ett första steg och en av det allra viktigaste strategierna, tycker jag.

Av Lina Ploug 20 feb 2001 13:28