Antifeminist, javisst

Jag är trött på att bli påhoppad av rabiata och militanta feminister som ska tala om för mig hur jag ska tänka och tycka. Långt i från alla feminister är sådana, men det är de som är mest högljudda och har störst framåtanda som hörs, och det är tyvärr oftast de mest aggressiva.

Jag är kvinna och jag är stolt över det, men det börjar gå för långt.

När ska ni inse att männen inte kommer att ge er lika fördelar när ni skrämmer dem. Ju mer ni går på desto mer kommer männen hålla tillbaka, med all rätt. De feminister jag har stött på vill jag absolut inte ha till makthavare, chefer eller ens som arbetskamrater!

Jag har under mitt 28-åriga liv flertalet gånger fått höra att jag ensam fört kvinnokampen både tio och tjugo år tillbaka genom mitt handlande och tänkande.

Vad är det då jag har gjort? Jo:
Jag har sagt högt inför församlingar av både vänner och obekanta att jag anser att det är bra för barnen om man som kvinna stannar hemma första åren i barnens liv. Och det är en personlig åsikt som jag har och inte någon som jag tvingar på någon annan att tycka eller göra.

Jag älskar sexiga underkläder och vägrar därmed att bränna min BH. Jag spelar gärna på den lilla sexualitet jag har och om en djupt urringad tröja kan ge mig ett bra jobb, så kör jag med det.

Jag gillar sex... mycket och ofta. Jag tycker om porrfilmer och tittar allt som oftast på dem. Har till och med fått erbjudande om att vara med i en men tackade nej på grund av att jag endast var sexton då erbjudandet dök upp, och nu har jag ett arbete som lärare och anser att det inte passar sig. Men flera vänner till mig är i branschen. Det finns rötägg inom porrbranschen, men det säger jag er, jag har träffat på folk läs chefer som utnyttjar sina anställda fan så mycket mer, i mer så kallade respektabla arbeten där man inte tjänar en spottstyver för vad man gör framför kameran.

Återigen säger jag inte att det är något man ska göra eller tycka. Var och en får tycka som de själva vill.

Jag rakar mig både under armhålorna, på benen och mellan benen, för att jag gillar det, tycker att det är fräscht och det känns skönt för mig helt enkelt. Ibland hoppar jag över det. Men om jag har håriga armhålor så går jag inte omkring och trycker upp mina tofsar i ansiktet på folk.

Visst, det är kroppsbehåring som skall uppfattas som naturlig, men många tycker att det är obehagligt och därför har jag långärmade tröjor de perioder jag skippar rakningen.

Kvinnor som säger att de ska ta över makten är totalt puckade i min mening, för alla vi som läst boken "Egalias döttrar" från början till slut, och verkligen läst, då menar jag inte bläddrat igenom den, inser snart att den inte är ett feministiskt manifest utan en varning för vad som händer om endera könet tar över och styr det andra.

Jag anser visst att det ska vara lika villkor, men vi kvinnor har en del biologiska fördelar som männen aldrig kommer att få ta del av på naturlig väg vilket gör att vi som en naturlig följd får vissa nackdelar i bland annat arbetslivet.

Vi kan bli gravida och föda barn. Och där har kvinnorna en sån oerhörd makt att vi allt för många gånger kör över männen.

Blir jag gravid nu... oplanerat, 3-4 år före min sambo och jag planerat, är det jag och bara jag som bestämmer vad utgången blir. Det spelar ingen roll i världen vad min kille säger. "Det är min kropp" som bär barnet alltså är det jag som bestämmer om det blir förlossning eller abort, mannen har inget att säga till om. Och visst det är min kropp, men avkomman är inte jag. Det är en del mig och en del honom. Visst, det är traumatiskt med abort men det är om möjligt än mer traumatiskt att som man/pojke helt plötsligt bli far. Kvinnan har ändå nio månader på sig att lära känna det lilla livet som växer i henne.

Vi kan aldrig bli 100 procent jämlika och det är dags att vi inser det. Vi har vissa fördelar, männen har andra och det är ju ingen vits med att vi är män och kvinnor om vi är exakt likadana.

Feminism har gått från att vara en rörelse arga kvinnor som vill ha rösträtt och rätt till samma lön för lika arbete/lika utbildning/erfarenhet, till att bli en grupp argsinta bitska kvinnor som klampar tvärs över människors åsikter.

Jag är så jäkla trött på att behöva försvara mina åsikter och mina tankar mot kortklippta, rabiata, palestinasjal- klädda kvinnor i kängor och överskottslagrets jackor.

Jag tycker att skönhetstävlingar är kul att titta på men jag är emot plastikoperationer, jag gillar mina spetsbh-ar och mina stringtrosor, jag gillar att raka mig, jag vill bli hemmafru, bara vi hade ekonomin till det.

Jag städar alltid hemma och skickar ut min kille, för jag vill inte ha nån hjälp. Inte för att han är dålig på att städa utan för att jag vill göra det själv och tycker att det är min plikt då jag jobbar fem timmar mindre i veckan och inte måste träna för att behålla mitt jobb vilket han måste då han är officer och måste vara i trim. Det är vad jag vill, "deal with it".

Och till det vill jag tillägga att jag inte är någon blond idiotbimbo som jobbar som fotomodell. Jag har 90 högskolepoäng i språk, arbetar som lärare, läser halvtid på kvällarna och väger 100 kg bastanta kvinnliga kilon.

Jag tycker det är dags att feministrörelsen läggs ned och vi startar Humanist-rörelsen i stället. Man vinner inte mark genom att trampa ner andra. Feministerna grundar många av sina uttalanden på att "vi har blivit förtryckta av män i århundraden nu är det vår tur" eller liknande. Men det är inte de männen som lever idag som förtryckt oss kvinnor, de männen är döda och dagens män har mer och mer accepterat det kvinnliga väsendet som något mer än tuttar och arsle och barnafödare.

Problemet tror jag är att väldigt många vill så mycket och då fungerar inget. Jag säger inte att feministerna har fel hela tiden, men att skrämma männen till samarbete är ingen god grund att bygga ett samhälle på.

Och tro mig, männen är rädda för er.

Av Weronica Nilsson 20 feb 2001 10:16