Den meningslösa friskolan

Botkyrka Fria är en liten friskola i förorten som inte liknar en vanlig skola, inte alls. Eleverna spelar kort på sina låsta kontor och gör i princip allt förutom att plugga. Jag vet, jag tillbringade tre meningslösa år av mitt där.

Jag fick lära mig en hel del på Botkyrka Fria, friskolan där jag gick hela högstadiet. Jag lärde mig äntligen att spela poker ordentligt och vann mästerskapet i att snabbast dra i spaken under min stol ni vet en sån som reglerar höjden på stolen och sjunka ner med enorm hastighet.

Hela högstadiet tillbringade jag åt att glida runt fnittrandes med mina tjejkompisar eller sovande på vår egna mjuka soffa som vi hade i vårt kontor. Jovisst, alla elever hade sina egna kontor, som man delade och inredde tillsammans med sina kompisar. Jag satt med nio andra tjejer i ett mysigt, trångt rum som vi alltid låste så att inga andra elever och absolut inga lärare skulle störa oss i vår sömn eller lekar eller vad det nu var som vi var tvungna att ta itu med.

Sen gjorde jag inte lika stora framgångar inom själva kunskapsdelen, ändå räknades jag som en av toppeleverna. Varför? Jo, jag var ganska blyg, ställde inte till några problem och hade snälla blonda kompisar. De antog att vi var duktiga och även om vi lämnade in arbeten en månad för sent, sattes det oftast ett MVG i bedömningen. Vi var eliten som knuffades fram till kameran och med glatt leende fick representera skolan när TV4 kom och skulle göra reportage.

I själva verket var vi långt ifrån eliten och det märktes så fort man klev in genom gymnasieportarna. Vi lärde oss inte speciellt mycket på högstadiet och vi är inga Einsteins direkt så kunskapen kom inte av sig själv. Eller om man säger såhär, var man oambitiös som jag och antagligen 90 procent av andra ungdomar mellan 13 och 16 år så var det nästan omöjligt att lära sig någonting vettigt. Ville man inte, så behövde man inte anstränga sig. Var man polare med läraren dessutom, vilket det var omöjligt att inte vara, så gick man oftast ut med höga betyg.

Helt värdelöst var det givetvis inte. Det bästa, kanske det enda riktigt positiva med skolan var just de underbara lärarna. De var engagerade, duktiga och hade väldigt nära relation till alla elever i vår lilla skola. Därför känns det halvtaskigt att klanka ner på det de delvis skapat, men vakna, systemet funkar inte!

Det första man slåss av, när man får höra om den annorlunda pedagogiken på skolan, är att det verkar intressant, spännande och framförallt väldigt givande för framtiden.

Javisst, syftet är onekligen gott. Eleverna ska lära sig att vara självständiga och ansvarstagande genom att arbeta som man gör på universitet, exempelvis göra egna scheman och kan komma och gå som man vill, eftersom det är flextid.

Det är meningen att man kan börja mellan sju och nio och då sluta mellan två och fyra. Jag, som elev, flexade också. På mitt eget sätt. Jag började klockan nio och stack klockan två och under hela tre år sa lärarna åt mig en enda gång. De suckade då och sa:

"Om våra toppelever smiter, vad ska vi tro om de andra?"

Jag nickade, log, vinkade hejdå och stack. Nästa dag gjorde jag samma sak.

Idén med en sådan friskola är bra i grund och botten. Men alla idéer fungerar inte överallt och just den här idén har realiserats hos fel åldersgrupp och dessutom på fel ställe. Jag vill inte döma folk som bor i förorter, jag bor där själv. Men de flesta ungdomar i Botkyrka är faktiskt stökigare än de som bor i lugnare förorter. Därför känns en grundskola, där man helt och hållet litar på eleverna som förväntas ta på sig mer ansvar än de klarar av, som en felsatsning. Speciellt när skolan ligger i en av de farligaste förorterna i Stockholm, där eleverna behöver mer disciplin
snarare än mer självständighet.

Sedan tror jag inte heller att en liknande skola skulle fungera så mycket bättre på Djursholm. Det är väldigt svårt att vara ansvarsfull när man är i tonåren. Att dessutom själv sätta igång och plugga när man är i skolan och hellre vill umgås med sina kompisar, utan någon lärare som säger är näst
intill omöjligt.

Varför inte satsa på en sådan friskola som gymnasieskola istället? I gymnasiet är man äldre, mognare och har mer ambition till plugget. Men även det känns skeptiskt. Dock borde man kunna utveckla idén, för det är viktigt att man redan som ung lär sig att ta ansvar och jobba självständigt. Men för guds skull, man lär sig inte självständighet utan hjälp och uppmuntran. Lite disciplin behövs alltid, speciellt när det gäller unga!

Av Kasia Narkowicz 17 feb 2001 11:30