Tankens nödvändiga frihet

Personligen tycker jag att det är som att välja mellan pest och kolera. Jag menar, det vore illa nog att vara osynlig och få höra vad folk säger om en när man inte är närvarande. Tänk då att kunna läsa deras tankar.

Oroväckande är dock att de flesta reagerat positivt och nästan entydigt valt det sistnämnda alternativet. "Coolt, häftigt och intressant" är några av de omdömen jag fått när jag slängt ur mig frågan.

Förutom det självklara att man nog bör se över sin bekantskapskrets så blir man ju rädd. Eller är det jag som har för livlig fantasi?

Vill man verkligen veta att snälle farbror Gunnar i trappen bredvid slår sin fru, att tjejen som sitter i kassan på Posten förskingrar pengar eller att den trevlige killen på banken suttit i fängelse? Vill man verkligen veta vem i den perifera umgängeskretsen som har problem med spriten eller ett förflutet som nynazist?

Som jag ser det så grundar sig det sociala umgänget med folk i allmänhet på att informationen hålls på en need-to-know basis. Jag kan på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra mig sällskapet av en klasskompis utan att för den skulle veta hela vederbörandes historia. Det går alldeles utmärkt att bli serverad lunch av en trevlig servitris utan att känna till vad hon tycker om saker i allmänhet och mig i synnerhet.

Jag tror att de flesta är överens om att vi spelar roller, på jobbet, hemma, tillsammans med kompisar. Men inför sig själv, ensam med sina tankar kan man - och måste man - vara sann, annars funkar det inte. Och en förutsättning för det är ju att man tillåts tänka fritt och inte behöver bekymra sig för hur andra reagerar på det man tänker.

För det är ju så att alla tankar man har är långt ifrån goda. Inte ens det vi tänker om dem vi tycker mest om. Vissa dagar är ju faktiskt alla idioter, det bara är så. Den som säger nåt annat ljuger!

Men det är helt OK, så länge det stannar vid tankar. Skulle det bli allmänt känt så skulle ju tillvaron, as we know it, rasa. Alla gängse regler skulle sättas ur spel. Det skulle bli kaos. Hur i hela friden skulle man förhålla sig till folk om man visste vad de tänker om en, och tvärtom. Det går ju bara inte.

Inom en överskådlig framtid kommer vi inte att kunna göra nånting utan att det registreras, bearbetas och analyseras av andra människor vilket innebär att integritet blir ännu mycket viktigare än det är idag.

Så, låt oss fortsätta tänka och fantisera, lyckligt ovetande om andra människors innersta tankar.

Ignorance is bliss!

Av Kajsa Kallio 14 feb 2001 12:08