Ska det inte löna sig att studera?

Tryggheten som ligger i att ha en utbildning och därmed lättare få arbete, oavsett lön, är givetvis viktig. Likaså är valfriheten mellan olika arbeten och arbetsplatser en betydande faktor, liksom ett mer stimulerande arbete. I valet mellan arbetslöshet och studier torde det således vara ett gott val att välja det sistnämnda. För vissa grupper är så inte fallet!

Dagens studiemedelsystemet och kringgärdande trygghetssystem är i hög grad utformade för unga studenter. Allt ifrån totalbelopp, bostadsbidrag och rätt till a-kassa bygger på en bild av att studenter är unga, har möjlighet till billigt boende, stöd vid ekonomisk kris från föräldrar, inga försörjningsplikter och inte så stora utgifter i övrigt. Denna grupp studenter har, om de inte blir sjuka, skadade eller gravida en relativt acceptabel ekonomisk situation.

För den som är arbetslös och kanske befinner sig några år från ungdomstiden är det däremot inte säkert att det går att utbilda sig för att på så sätt kunna skaffa sig ett arbete.

För många av dessa är det faktiskt ekonomiskt mer gynnsamt att forsätta vara arbetslös, och det säger en hel del om studiefinansieringssystemet.

Vi har mött flera studenter som påbörjar studier för att kunna få ett bättre arbete, eller ett arbete överhuvudtaget, men tvingats sluta enkom av ekonomiska skäl. Detta är ett systemfel. De som söker utbildning hellre än arbetslöshet borde premieras och inte straffas. Förvisso kan denna grupp också räkna med större ekonomisk trygghet när studierna väl är avslutade och därför känns det ofattbart grymt att de därmed ska förnekas möjligheten.

En av anledningarna till att denna situation uppstår är att studenter förvägras utnyttja den a-kassa som de kvalificerat sig till även under de perioder då studier inte bedrivs. Vi stöter ofta på studenter som varit arbetslösa och börjar studera i tron om att om de inte skulle få arbete under sommaruppehållet, så får de likväl a-kassa, det vill säga att deras situation inte blir värre än innan studierna inleddes. Döm om deras förvåning när de upptäcker att de måste avsluta sina studier och avsäga sig sin studieplats för att få a-kassa under sommaren.

Vidare är dagens studiemedelssystemet konstruerat så att det lönar sig framförallt för unga som väljer en medellång utbildning med god löneutveckling att börja studera, med tanke på återbetalningen. Ju äldre du är när du inleder dina studier desto tuffare blir återbetalningen. Totalbeloppet som sådant kan också utgöra ett problem, eftersom det inte skrivits upp i takt med att studenternas utgifter ökat.

Det kommer i det nya studiemedelssystemet att finnas möjlighet att låna extra pengar om man är äldre och har försörjningsansvar för barn och liknande, men med tanke på hur tuff återbetalning man redan kommer att ha är det tveksamt om dessa studenter känner att de vågar ta på sig en allt större skuldbörda. Studiemedel utgår dessutom bara den tid du faktiskt studerar, det vill säga fyrtio veckor per år.

De övriga tolv veckorna ska man försörja sig själv och i och med att totalbeloppet är så lågt, måste man förvärvsarbeta nästan alla dessa veckor för att få ekonomin att gå runt.

För studenter med barn är detta ett stort problem eftersom man gärna vill kunna ha någon form av semester med sina barn. Unga och barnlösa studenter kan ibland även hinna med ett extra arbete under terminstid men det är svårt för studerande föräldrar att göra detta då det måste bedrivas på helger och kvällar. Svårigheterna med att vara hemma med sjukt barn och liknande behöver vi inte ens gå in på.

Även en ensamstående kan få det svårt eftersom studiemedlet är anpassat till studentboende. Hyrorna har dock skjutit i höjden och utgör ofta studentens största utgift. För dem under 28 år behöver dock detta inte utgöra ett problem eftersom man då kan erhålla bostadsbidrag. En student över denna ålder förväntas dock att på samma summa, det vill säga studiemedel, klara av en högre hyra.

Mycket av ovanstående rör inte bara nybörjarstudenter utan även de som är intresserade av fort- och vidareutbildning.

Det talas ofta om livslångt lärande, men med ett system som endast är utformat för grundläggande studier så låter det mest som en floskel. Måhända ska de som bedriver fort- och vidareutbildning inte befinna sig i samma system som övriga studenter, men eftersom inget annat står till buds så är det faktiskt vad de gör. Att tro att vi i dagens kunskapssamhälle bara behöver utbilda oss en gång i livet i vår ungdom är både enfaldigt, dyrt och åldersdiskriminerande!

Artikeln är författad tillsammans med Sara Stavås, vice ordförande SFS.

Av Kathrin Österlund 14 feb 2001 16:18