Jag har inte ens arbetat en halv termin när jag inser att jag är trött på arbetet som lärare. Jag har kommit dit jag lovade mig själv att aldrig komma. Mitt mål som naiv student var alltid att ha en glöd för undervisningen, jag valde bort att bli psykolog för jag kände att jag skulle engagera mig för mycket, känna för mycket och ta med mig mina klienters känslor hem.
Jag trodde att jag valde bort att bli psykolog, men jag hade fel. Jag är inte färdigutbildad men såhär i lärarbristens tid är det inte speciellt svårt att få ett eller annat terminsvikariat. Och jag börjar överväga mitt yrkesval.
Föräldrarna är över oss lärare som hökar och menar på att det är vår plikt att lära ungarna allt, hur ska det gå till?
Jag undrar hur många av alla de hundratals föräldrar vars barn jag arbetar med som skulle palla med ens en vecka i den arbetsmiljö vi har.
Till och med barnen i det här fallet ungdomar mellan 13 och 16 år ber om att vi ska återinföra aga i skolan för att det verkar vara precis det enda som kan få skolan tillbaka på fötter. Aga var inte tillåtet när jag gick i skolan på 70- och 80-talet men det såg inte ut som det gör idag i alla fall. Jag undrar var är felet.
En stor faktor är att många som är föräldrar idag har börjat skaffa barn för tidigt. Många är i min ålder uppväxta på det glada 70-talet då uppfostran var fri och har inga normer att ge till sina egna barn. När jag var i tonåren var barn en statuspryl bland många av mina bekanta. Jag är inte ens 30 men har många gamla skolkamrater som har barn som är både 10 och ända upp till 15 år!. Där ligger en stor del av förklaringen.
En annan är läroplanen. Det står uttryckligen i dagens läroplan att vi lärare inte längre har rollen av föreläsare/undervisare utan vi är numera degraderade till rollen som handledare. Oavsett vilken årsgrupp vi arbetar med.
Redan i första klass skall eleverna ta eget ansvar för sitt lärande och via små käcka scheman föra in hur många mattetal som ska räknas och hur många sidor bänkbok som ska läsas. Självklart är det mycket svårare att hitta dyslektiker, barn med inlärningsproblem och barn med problem i allmänhet när man inte längre har det "öppna lärandet" med en lärare som håller i undervisningen och en klass som arbetar vid sidan om.
För den som är duktig är detta naturligtvis bättre, jag hade nog älskat det som skolelev då jag alltid låg långt före mina skolkamrater, men de som är duktiga klarar sig alltid oavsett vilken studiemetod som används. Som det ser ut i klassrummen idag så orkar inte ens de duktiga att arbeta. Det är en ljudnivå som är totalt oacceptabel och barn/ungdomar som rusar runt i klassrummen för att hitta böcker som de behöver o liknande.
Grundtanken med detta system är säkert god, jag utgår ifrån det. Men vi kommer att förlora en eller två generationer innan barnen fallit in i systemet.
Min första vecka blev jag kallad idiot av en flicka i 8-års åldern. När vi sedan tog upp detta till disskussion i klassen för att plocka fram vad respekt var, så fick jag höra från dem att i stort sett det enda de krävde av mig var att jag skulle ha disciplin i klassen. Detta är en av de stökigaste klasserna på den skola där jag arbetar!
Våra skolelever skriker efter disciplin och arbetsro, vi lärare har bakbundna händer på grund av politikers beslut om hur läroplan ska se ut. Jag är nästan glad att jag inte är färdigutbildad för då kan jag skylla på det om någon skulle anmärka på mina arbetsmetoder.
Jag blir mer och mer säker på att mina barn skall sättas i privatskola där vi kan ha mer insyn och påverkan. Det är värt de pengarna, vi har de pengarna.
Men jag tänker på de barn vars föräldrar inte har de pengarna, och det är många. Hur länge skall skolan stå och förfalla?
Det är dags att vi ber TV4 om hjälp och kör en årlig gala till förmån för våra egna barn, för att få lite tillskott till våra skolor.
Tänk efter lite, de här barnen som jag undervisar idag, är samma människor som skall ta hand om mig när jag blir gammal och sitter på en institution. Jag ber till Gud att jag aldrig blir så gammal.
Av Weronica Nilsson 13 feb 2001 14:03 |
Författare:
Weronica Nilsson
Publicerad: 13 feb 2001 14:03
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå