sourze.se

Starka tyska svartvita bilder

Det här är ett bidrag i Sourze tävling med Göteborg Film Festival, "Du ska va recensent". Bästa recensionen vinner en dator när festivalen är över.

En av scenerna i Oskar Roehlers film No place to go, som nyligen visades på Göteborgs filmfestival, inger samma känsla som när Peter Falk dricker kaffe i ett slitet ingenmansland i Wim Wenders Himmel över Berlin. Samma uppgivna och lite tröstlösa miljö kommer en till dels genom de svartvita bilderna. Det kunde egentligen inte vara någon annanstans än i Tyskland och i en utkant av Berlin. Det tycks vila något omisskännligt berlinskt över dessa scener, och följdriktigt talar också musiken i de båda filmerna samma språk; i "No place to go" följer en loj och desillusionerad blues personernas väg över asfalten.

Innehållsmässigt skiljer sig dock dessa filmer åt på ett ganska avgörande sätt: Oskar Roehlers film placerar oss mitt i de omvälvande samhällspolitiska skeendena kring Berlinmurens fall. I centrum står författarinnan Hanna Flanders, som alltid betraktat Lenin som sin ledstjärna. När muren faller drabbas hon av förvirring: Det system som hon som vänsterintellektuell har byggt sin samhälleliga tillvaro kring, finns plötsligt inte längre. I ett försök att finna en lösning bestämmer hon sig för att flytta från sin skyddade lyxtillvaro i München till händelsernas centrum i Berlin. Ankomsten till Berlin leder dock till den smärtsamma insikten att hon inte verkar vara välkommen någonstans.

Filmen har för regissören Oskar Roehlers del en självbiografisk bakgrund och handlar delvis om hans mor författarinnan Gisela Elsner. Men, som han själv säger, filmen är i första hand inte en sons uppgörelse med sin mor utan snarare är han intresserad av att skildra de sista dagarna i en persons liv - där varje möte och händelse bli avgörande för vad som kommer att ske.

"No place to go" innehåller ett skådespeleri i särklass från alla inblandade. Man kan riktigt se hur hopplösheten mer och mer stiger Hannelore Elsner, i rollen som Hanna Flanders, åt huvudet, och hur de olika flyktvägarna försvinner en efter en. De svartvita bilderna i filmen understryker också på ett oerhört effektfull sätt hennes allt mer tilltagande isolering från det övriga samhället.


Om författaren

Författare:
Anders Larsson

Om artikeln

Publicerad: 03 feb 2001 12:31

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: