Finstämt om barnlöshet

Daniel Lind Lagerlöf har regisserat den finstämda berättelsen "Hans och hennes" om ett ungt par som har flyttat ut från Stockholm till ett enkelt liv ute i skogen med små möjligheter.

Killen, spelad av Jonas Karlsson, står inför valet att antingen ta över sin fars gård och föra familjetraditionen vidare eller att förverkliga sina drömmar. Hans sambo, spelad av Johanna Sällström, har gett upp ett liv inne i stan för att jobba på ett dagis, men har fått reda på att hon, på grund av kommunala besparingar, inte kan vara kvar.

De vill gifta sig och har länge försökt få barn. Till slut bestämmer de sig för att gå till läkare för undersökning. Det visar sig att han inte kan göra henne gravid och de försöker filmen igenom spara ihop pengar till konstgjord befruktning - ett företag som visar sig vara mer komplicerat än de trodde.

Historien är ytterst en enkel och vardaglig berättelse om två ungdomar på gränsen till det verkliga vuxenlivet och deras kamp att tillsammans skapa en framtid.

Men för mig handlar den om viktiga ämnen som t ex vad det innebär att inte kunna få barn? Är man då oduglig som kvinna? Och hur ser en man som inte kan befrukta en kvinna på sig själv? Kan man leva ett liv utan barn och ändå känna sig tillfredsställd?

Som åskådare följer man lätt med i alla dessa olika frågeställningar och skådespeleriet är nyanserat och lekfullt. Jonas Karlssons karaktär skiftar från oro, svartsjuka och otillräcklighet till ömhet, glädje och lycka. För mig handlar filmen om vikten av rötter, identitet och om kraven från samhället. Jag tror på historien om detta, ur ett hektiskt storstadsperspektiv, "misslyckade" par som trots sin barnlöshet och sina val ändå hittar en mening och en fortsättning.

Av Mirja Turestedt 03 feb 2001 10:27