Buy Bye Beauty

Jag har varit och sett Pål Hollenders Buy Bye Beauty. Jag gillar Pål. Mycket. Därför blir det här lika subjektivt som hans dokumentär.

Han kallar den envist för film eftersom han säger att alla dokumentärer är fiktion och därmed film. Jag måste ge honom rätt i det. Att förhålla sig objektiv till något är om inte omöjligt så i alla fall oerhört svårt. I fallet Riga, som Påls film handlar om, måste det ha varit riktigt svårt. En serie väldigt osköna bilder ger en tämligen dyster bild av dagens Lettland.

Att som publik tro att vi har fått en bra och sanningsenlig bild av letternas situation vore fel. De flesta inser säkert att sanningen är långt mycket värre. Letternas blinda tro på pengars makt och västvärldens ideal har korrumperat landet till den grad att ingen verkar bry sig om sexhandeln som breder ut sig vart man än tittar.

Vi ser unga strippor, hör om minderåriga prostituerade, möts av män som helt förblindade av de uppiffade flickorna inte tycks se misären. En följd av Sovjetunionens sönderfall? Kanske, men inte troligt enligt Pål. Det rör sig snarare om Västeuropas utsugning. Ungefär 80 procent av företagsverksamheten i Lettland bedrivs av företag från EU-länderna, bland annat Sverige.

Lönerna som är ofattbart låga och anses vara skälet till att kvinnor säljer sig skulle kunna höjas om dessa företag så ville. Givetvis sker inte det. Vad skulle de då tjäna på affären? Istället tvingas kvinnor mer eller mindre till de skumma yrken som sällan leder till förbättrad självbild inom pornografi, prostitution och dylikt.

Vi matas med siffror, jämförelser mellan lettisk och svensk levnadsstandard. Sanslösa skillnader. Pål skriver kontrakt med sex kvinnor. Där står bland annat att de ska utelämna sig totalt i en samlagssekvens som kommer att finnas med i filmen. Kontraktet är noga utformat. De sex kvinnorna får veta allt om skälet till filmen men också precis hur den kommer att bli i färdigt skick.

Jag kommer på mig själv med att kanske inte vilja se slutet. Jag vet sedan tidigare vad jag kan förvänta mig. Vi är många i salongen. Vill jag verkligen sitta här och tillsammans med alla andra ta del av Påls sexualakter? Svaret är självklart nej.

Jag och alla andra sitter ändå kvar. Vad söker vi? Vad söker jag? Pål söker diskussionen, kanske en väg att hjälpa letterna men vad söker jag? Känslokickar? Kvinnorna intervjuas om sin syn på män, pengar, kärlek. De är alla, med svenska mått mätt, uppgivna. Pengar är det enda som kan ge dem frihet. En man måste ha en massa pengar annars duger han inte. Förtroendet för män är lågt.

Jag äcklas av männen i filmen. Flickfotografen som ger en motbjudande bild av sig själv, taxichauffören som låter en tidning med pedofilibilder ligga uppslagen i taxin i hopp om att kunna förmedla kontakt mellan småpojkar och sina kunder, alla affärsmän som säger sig älska Riga. Varför de gör det? Jo, alla flickor är ju så vackra, de har aldrig sett så många vackra flickor någon annanstans.

Jag börjar undra om de sex kvinnorna hade sålt sin kropp tidigare. I filmen får vi inte ett entydigt svar på det. Tänk om Pål genom sitt agerande har fått någon av dem att ta det första steget. Efter filmen får jag veta att erfarenhet var ett absolut krav för att kvinnorna skulle få vara med. Pål ville inte riskera att vara den utlösande faktorn.


Förmildrande omständighet? Ja, men fortfarande kommer vi inte ifrån att han framför ögonen på oss utför en mycket förnedrande handling med var och en av kvinnorna. Tekniskt sett kan vi se dem som betalda porraktriser men det blir inte mindre vidrigt för det. Summan de får, 200 dollar, motsvarar tre minimimånadslöner. Hur skulle de kunna säga nej? Det är också essensen i Påls film. Hur ska en lettisk kvinna kunna säga nej till så lättförtjänta pengar med de usla ekonomiska villkoren som råder.

15 000-18 000 heltidsprostituerade verkar i Riga. 50 procent av kvinnorna i Riga har någon gång sålt sex. Jag tittar och förfäras. Först en allt annat än vacker presentation av vårt grannland och sedan en våldtäkt på allt jag tror på. In i det sista hoppas jag att det inte ska ske, att det bara var rykten. Det sker. Pål utnyttjar kvinnorna. Pål våldför sig på mig. Vissa påstår att kvinnorna har ett eget val. Det hade jag också. Jag mår dåligt. Undrar hur dåligt de mår?

Av László Hágó 02 feb 2001 16:04