Får sexualförbrytaren vara människa?

Läste i tidningen häromdagen att den belgiske pedofilen Marc Detrouix hade skrivit och beklagat sig över tillvaron i det belgiska fängelse där han sitter. Han tyckte att han blev dåligt och orättvist behandlad och att han inte kunde sköta sitt mål så som han ville under de omständigheter som rådde i fängelset.

Rätt åt dej ditt lilla äckel, tänkte jag direkt när jag hade läst artikeln. Samtidigt märkte jag att det väckte mänga tankar hos mej, vilket det ofta gör för mig när det handlar om sexualförbrytare.

Det är konstigt, tänkte jag att just sexualbrott rör upp så mycket känslor hos människor. Det finns nog ingenting som väcker sånt hat och sån avsky som just dessa brott.

Jag tillhör de människor som försöker att göra skillnad på brottet och brottslingen. Jag menar att det finns inga dåliga människor. Det finns bara dåliga handlingar.
Men så kommer vi då till sexualbrott och där märker jag att jag inte längre är så konsekvent. En person som har begått sexualbrott är i mina ögon en dålig människa. Ett litet perverst kräk.

I mitt jobb så kommer jag mycket i kontakt med ungdomar och många gånger diskuterar vi saker som dödsstraff och livstidsstraff. När jag diskuterar dödsstraffet med ungdomar så säger dom flesta att om det fanns dödstraff så skall i första hand sexbrottslingarna avrättas. När jag diskuterar dödsstraffet med vuxna så brukar sexualförbrytare komma först på andra plats. Första platsen innehas av grova narkotikabrottslingar.

Inne på våra svenska fängelser så står sexualförbrytarna allra lägst ner i hierarkin. Detta innebär att en sexualförbrytare som sätts på normalavdelning på en svensk kriminalvårdsanstalt kommer att få ett ultimatum av de andra fångarna så fort de fått reda på vad han sitter för. Dom kommer att säga åt honom att begära förflyttning till isoleringen, annars så får han stryk. Stryk på ett svenskt fängelse innebär alltid ambulansfärd.

Varför är det så? Varför väcker just sexualbrott sån avsky hos oss?

Varför är en inbrottstjuv eller mördare bättre än en våldtäktsman? Varför har en person som mördat en kvinna genom att skära halsen av henne och stycka henne ett större existensberättigande på en svensk kriminalvårdsanstalt än den som har våldtagit och sexuellt skändat en kvinna/man/barn?

Om jag ser till mig själv så tillhör jag den minoritet förhoppningsvis är det en minoritet som själv har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn. För min del skedde det tre gånger och alla gånger av främmande män. Jag kan än idag i vissa skeenden av mitt mående känna att jag förmodligen skulle kunna döda de personer som utsatte mig för det.

Samma känslor kan jag ha inför tanken att mitt barn skulle råka ut för samma sak. Detta eftersom det som hände hos mej efter övergreppen var en känsla av smutsighet, att inte vara värd nåt, att inte våga lita på vuxna människor mer. Idag kan jag dessutom känna att min barndom togs ifrån mej. Jag levde också i många år med känslan av att det var mitt fel att dom gjorde som dom gjorde. Jag var ju ändå en sån dålig människa att jag var inte värd någonting mer.

Jag var 36 år först gången jag berättade för någon om dessa övergrepp och i och med att jag började berätta så kunde jag också börja bearbeta det jag varit med om.

Jag kan idag se att i dessa barndomshändelser ligger en stor del av förklaringen till att jag blev missbrukare och kriminell. En del av konsekvensen av vad som hände i min barndom blev att jag fick homofobi så fort jag drack alkohol. Detta innebar att många oskyldiga män blev kraftigt misshandlade av mej eftersom jag trodde att dom var bögar.

Jag bär i dag i min historiska ryggsäck med mej vetskapen att jag önskar ingen samma helvete som jag har haft.

Men alla människor har ju inte haft samma upplevelser som jag och därför så måste ju deras tankar och känslor om sexualbrottslingar vara annorlunda än mina, resonerar jag.

Eller kan det vara så att de flesta människor faktiskt är så empatiska att dom förstår vad som händer ett skändat barn eller en våldtagen kvinna?

Eller är det känslan av äckel som gör att man fördömer och dömer?

Hur konstigt det än låter så är jag "glad" att jag hittade drogerna och till viss del kriminaliteten. Statistiskt sett borde jag ju själv ha blivit förövare. 7 av 10 pojkar som blir sexuellt utnyttjade blir själva förövare som vuxna.

Och här kommer min tanke och min fråga till oss som hatar sexualförbrytare: Har ni tänkt på att den lille kille som idag blir utsatt för ett sexuellt övergrepp, och som vi tycker synd om. Den lille killen kommer om 10-15 år vara den vuxne som vi vill ska ha dödsstraff.

Av Börge Hellström 18 jan 2001 15:32