Invandrare dödade igelkotten

Alla gick ut ur sina lägenheter för att se vad som hade hänt.

Barnen hade mördat en igelkott!

Barnen använde igelkotten som en boll och den dog. En äldre svensk kvinna som bor i området ringde polisen som kommer direkt ifall en svensk ringer. Hon är en stor djurvän, äger 13 katter och en stor vit rufsig hund. Hon är en bra kvinna, men ingen vill bo på samma hus som hon, det luktar så fruktansvärt där.

Polisen tog igelkotten till en veterinär. När de fick höra veterinärens analys, att igelkotten var gravid blev det en allmän tragedi. Inte bara tragedi, det var ett brott mot den svenska lagen som värnar om djurens rättigheter. Någon slags humanism eller politisk mentalitet tillät inte att fallet gick till rätten.

Fallet avslutades på ett demokratiskt sätt, genom dialog.

Barnen som deltog i matchen där bollen var igelkotten, samlades tillsammans med sina föräldrar. De fick delta i en föreläsning om djurens skydd och den svenska lagen.
Föreläsningen hölls av en lärare som arbetar för kommunen i ett integrationsprojekt som ska leda invandrare in i det svenska samhället. Barnen tillsammans med sina föräldrar sög upp varje ord hon sade.

"Djur precis som människor älskar livet, naturen och friheten. Djur, precis som människor kan älska och vill bli älskade. Djur precis som människor vill tillaga och leta efter mat, bilda familj och hem. Därför måste vi människor respektera deras rätt till ett liv i friheten", förklarade lärarinnan.

Barnen förstod vilket misstag de begått och lovade till lärarinnan och sina föräldrar att de aldrig kommer att göra så igen.

"Det är en stor skillnad i mentaliteten mellan invandrare och svenskar. I mitt land respekterar man inte ens människans liv, och på djuren tänker ingen ens på", kommenterade en pappa som kom från före detta Jugoslavien.

Integrationsprojektet utvecklades i positiv riktning.

Lärarinnan var så glad över de positiva kommentarerna att hon bjöd in invandrarbarnen och deras föräldrar till hennes stuga vid en sjö i närheten. Föräldrarna accepterade inbjudan. Det är inte ofta man blir bjuden till någons stuga.

Kommunen hyrde en minibuss för att skjutsa invandrarna till ett integrationsmöte, ett möte mellan svenskar och invandrare. De körde igenom vacker natur bredvid sjön där många ankor lekte. De stannade vid en vacker röd stuga med vita fönster. Utanför brann ett ljus. På trappan stod lärarinnan och välkomnade sina gäster.

"Kolla på alla djuren", sade en invandrarpojke till sina kompisar.

Barnen tittade med munnen öppna när de såg inredningen i stugan. På alla fyra väggar hängde huvuden från preparerade älgar och rådjur. I ett hörn fanns tre vilda ankor. På en tavla över soffan hängde en massa fjärilar och kryp fastnålade. I ett annat hörn fanns en glasburk där en orm sov.

"Min man har varit missionär i Indien och när han skulle hem tog han med sig ormen. Min man älskar henne. Hans hobby är jakt, och han älskar att jaga, inte bara inom Sverige, också i andra länder. Han tycker om sin hobby", förklarade lärarinnan upprepande.

Kaffe, bullar och läsk var på bordet.

"Kolla, en bengalisk tiger", sade en indisk pojke. Alla barnen sprang till sovrummet. Mitt i rummet låg en vacker tigerpäls. Och den här tigern hade också sin väg till integration. Först hade han ett liv, men på vägen till integrationen blev han en matta. Civilisationen hade gjort sitt.

Mötet avslutades med att barnen medan de lekte slog ner en lampa från 1700-talet som lyste så romantiskt i fönstret.
Barnen gick till bilen först utan att tacka. Men den här gången visade föräldrarna mer vilja till integration, de tvingade sina barn att komma tillbaka och tacka lärarinnan för gästfriheten.

Bussen åkte tillbaka samma väg, men den vackra naturen och den gröna skogen märkte ingen denna gång.

"Varför släpper de inte ut ormen i naturen? Hon sade ju att
djuren vill leva i friheten?", frågade en flicka sin mamma.

"Varför mördar hennes man djur och hänger deras huvuden på väggen?", undrade barnen förvirrat och frågade sina föräldrar på vägen tillbaka.

"Stackars hennes man, han är fortfarande inte integrerad i samhället", sade en pojke.

Föräldrarna höll tyst och tänkte för sig själva:

"Hur länge ska tigern vara en matta, älgen en souvenir, igelkotten en boll?"

Bussen körde in i bostadsområdet.

Medan de gick ut ur bussen sade en pappa:
"Fan, hon predikar hur man ska leva i Sverige, men vad gör hon själv då?", och letade efter cigg och tände den nervöst.

"Var tyst", lugnade hans fru honom. "Allt är bra, så länge vi har socialbidrag."

Av Slava Nenadic 17 jan 2001 17:43