Den lilla läs stora människan

Löpsedlarna förföljer oss med sina allvarliga budskap och det vi kallar nyheter är oftast en omskrivning för våld, hot och mänsklig misär.

På TV:n skymtar väderflickans leende blekt bakom känslor av rädsla och otrygghet och vi förpassas in i en värld bestående av trettontillhållarlås och avancerade larmsystem.

Att sätta upp positiva mål och verkligen våga tro på en bättre framtid kan efterlämna en fadd smak i relation till den verklighet vi dagligen konfronteras med. Men jag vågar påstå att framtiden är ljus och att mänskligheten kommer hitta en gemensam väg som leder till större förståelse och ett humanare handlande.

Hur vågar jag påstå det? Är jag naiv, blåögd eller rent av en drömmare?

För det första så är alternativet inget någon vill se och för det andra så finns det bara en människa som kan förändra den värld vi lever i och göra det till en tryggare, humanare och mer glädjefylld plats att leva på, och det är jag själv.

Visst kan det finnas inslag av hopplöshet och ibland till och med en känsla av meningslöshet i de ansträngningar jag gör för att skapa en bättre tillvaro för mig själv och min omgivning.

Men i begreppet "det ordnar sig" finns ett tillägg som säger att jag får göra det som krävs för att det ska ordna sig. Jag är den första viktiga länken i den framtid jag vill gå till mötes, så om jag kan göra mig själv till den förebild jag vill möta har jag tagit första steget för att nå mitt mål. Att sätta upp positiva mål är en förutsättning för att jag ska nå dit, utan mål kan jag hamna var som helst. Kopplar jag sedan ihop mitt mål med handling har jag blivit en deltagande iakttagare som har gjort valet att vara med i skapandet av en positiv framtid.

Jag vill till och med gå så långt i mitt resonemang att om alla tänkte och handlade som jag skulle det inte finnas våld, orättvisor eller egoism. Jag skulle förmodligen försvara mig och mina närmaste om jag blev attackerad, men å andra sidan så finns det ingen människa som behöver försvara sig mot mig. Jag kan fortsätta skylla på samhället och betrakta det som något jag inte är en del av, eller så kan jag se mig själv som samhället och påverka.

Och hela det här resonemanget går ut på en enda sak: Om jag besitter den förmågan och står inför den möjligheten, så gör du det också.

Kajsa Grytt sa i en intervju i Göteborgs-Posten att folkets makt inte handlar om en pöbel som ska ta över, utan om ett slags självförtroende. Den makten - som sprider sig inifrån självkännedom och tron på något bättre - är vad den lilla läs stora människan kan bidraga med; det vill säga du och jag!

Av Per Poulsen 17 jan 2001 14:34