Dubbelbeskattningen av villaskatten - rättfärdig?

Höstens riksdagsbeslut är enligt min och mångas uppfattning inget annat än ett övergrepp och bör inte glömmas bort. Det är verkligen på sin plats att se på dessa skatter från principiella utgångspunkter.

De flesta instämmer säkert i att det är rimligt att man av sin löpande inkomst får avsätta en del till det allmänna, låt vara att man kan olika uppfattning om hur stor den delen skall vara. En konsumtionskatt i form av moms är heller inte orimlig, men skattesatsens höjd kan naturligtvis diskuteras. Man tar skatten av de pengar man får in och dämpar sin konsumtion för att råd att betala momsen.

Fastighetsskatt och förmögenhetskatt är däremot inte skatt på pengar, som jag får in, utan måste betalas med andra pengar. Det gör dem enligt min mening minst sagt tveksamma, särskilt när de båda skatterna staplas på varandra.

Hyreslagstiftningen i vårt land bygger på bruksvärdesprincipen. Vore det inte rimligt att tillämpa något motsvarande när det gäller beskattningen av villor? Är bruksvärdet av en fyrarumsvilla i Stockholm så våldsamt mycket högre än av en fyrarumsvilla i exempelvis Gävle?

Om jag köpt en villa för låt oss säga 1 miljon och någon annan efter några år är beredd att betala 2 miljoner för ett likartat hus i samma område, har då mitt bruksvärde fördubblats?

Dubbelbeskattningens konstruktion gör att boendeskatten i ett sådant exempel kan mer än fördubblas, och de pengarna skall tas från löpande inkomst, som kanske inte alls ökat under perioden. Hur förklarar man att politiker, som benhårt motsätter sig marknadshyror, är beredda att låta de råa marknadskrafterna slå direkt igenom på boendekostnaderna för villaboende?

Vänsterpartiets ordförande framkastade innan budgetförhandlingarna startade tanken att just förmögenhet i form av fastigheter skulle reduceras, innan den läggs till grund för beskattning, vilket v tydligen helt glömt bort i förhandlingarna.

I stället har nu beslutats en generell reducering av förmögenhetsskatten. Det är i och för sig ett steg i rätt riktning men hjälper inte speciellt villaägarna.

Om man som ett komplement till detta förslag reducerat förmögenhetsvärdet på en villa med av v nämnda 50 av taxeringsvärdet, skulle boendeskatteökningen ha reducerats högst avsevärt, särskilt i de "heta" och därmed minskat orättvisorna i boendeskatt mellan olika orter.

Nu kan naturligtvis någon invända att skall man ha en förmögenhetskatt, så skall alla tillgångar värderas lika. Det kan låta rättvist men är det rättvist?

För det första: Är det självklart att en tillgång, som inte ger löpande avkastning och som redan belastats med fastighetsskatt, skall behandlas på samma sätt som en tillgång som ger avkastning?

För det andra: Tillgångar behandlas redan idag väldigt olika när det gäller förmögenhetsskatt. Mest närliggande är beskattningen av bostadsrätter. En välbelägen bostadsrätt kanske taxeras till en fjärdedel av marknadsvärdet. På så kallade OTC-aktier, som inte bara gäller småföretag, utgår ingen som helst förmögenhetsskatt. Tavlor och antikviteter i miljonklassen går också fria.

Och bakom deklarationsanvisningens formulering "Särskilda regler gäller för huvuddelägare i marknadsnoterade bolag" döljer sig ett magnifikt undantag från huvudregeln.

Exemplen är många på att statsmakterna av olika skäl gått med på reducering av förmögenhetsvärdena - varför inte också för enfamiljsfastigheter?

Är det inte så att det bara är lyxvillor som drabbas? Stockholm-Västerled, som tillhör de "heta"områdena, byggdes på 20-talet som något av ett socialt projekt: Vanligt folk skulle ha möjlighet att bo på marken, brukade det heta. Visst har en och annan villa byggts till sedan dess, men husen är i allmänhet inte lyxigare nu än då.

Varje förslag till skattesänkning brukar av socialdemokraterna och deras stödpartier tillbakavisas med att skattepengarna behövs för skola, vård och omsorg.

Fastighetsskatten betyder mycket i statsbudgeten, förmögenhetsskatten däremot förhållandevis litet. En lättnad vad gäller dubbelbeskattningen av villaboende skulle kunna åstadkommas med en obetydlig intäktsminskning för staten.

I väntan på nästa års budgetförhandling borde man kunna kräva en förutsättningslös utredning av dubbelbeskattningen på villaboende utan krav på att skatteintäkten för staten skall vara minst densamma som förut. Med ett sådant krav blir resultatet lätt bara en omfördelning av orättvisorna.

Av Curt G. Olsson 12 jan 2001 10:36