Dags att omskola vårt tänkande

Om vi önskar något, om det är något vi verkligen vill ha, så kan vi få det om vi ber om det, uttrycker det. Vi kan inte kräva det, men i och med att vi har bett om det har vi skapat en möjlighet att få det. Och det är knappast en ny upptäckt hur de tankar vi tänker påverkar oss.

Vi läser om människor som till stor del botat sig själva från dödliga sjukdomar genom att medvetet använda tankens kraft på ett livsbejakande sätt. Kraften hos orden kan gå från tanke till verklighet. Likaså lär föräldrar sig att undvika "inte" och "nej" för att istället ersätta det med positiva och mer direkta alternativ.

Det finns också undersökningar som entydigt visar att det är föräldrarnas värderingar och handlingar som påverkar barnen mest.

Men utanför familjens famntag finns det en utmanande verklighet som prövar föräldrarnas försök att vara positiva förebilder. Dagligen konfronteras vi med en verklighet som gör oss medvetna om vår sårbarhet och vår utsatthet. Och att världen är i ett skrikande behov av förändring till något positivare är uppenbart.

Lika uppenbart är det att det finns enskilda individer och grupper av människor som gör något för förändring i den riktningen. Dessa individer är inte bara en produkt av världens tillstånd - deras handlingar bygger ofta på en inställning till omgivningen som stödjer sig på medmänsklighet, förnuft och respekt - men ofta är motsatsförhållandet deras drivkraft.

De bildas föreningar Mot Våld, Mot Narkotika, Mot Rasism, Mot Mobbing, Mot Nynazism, och så vidare. Det genomförs antivåldsmanifestationer och i nästan varje demonstration ställs plakaten till förfogande för ett budskap som bygger på ett motsatsförhållande till vad det är man vill uppnå.

Mitt resonemang går inte ut på att på något sätt ge alla dessa gemensamma meningsyttringar någon negativ kritik.

Deras existens är en nödvändighet för att vi skall nå fram till något som kan liknas vid medmänsklighet och en ljusare framtid, och alla de människor som lägger ned sin tid och sitt engagemang är värda all respekt. Men som jag ser det så läggs fokuset i närmandet av problematiken på ett negativt budskap.

Budskapen blir till de "inte" och "nej" föräldrarna fick lära sig att undvika och det önskade blir aldrig tydligt uttalat. Värderingarna blir till pekpinnar av negativ karaktär.

Att till exempel möta en nynazist - vars uppgift är att provocera och skapa kaos - med ett antibudskap är detsamma som att slänga bensin på en glödande brasa. I nynazistens agerande ligger det ett inbyggt försvar av ilska mot det förväntade motståndet, och när det infrias är upptrappningen igång.

Jag påstår inte att nynazism, mobbing, rasism, och så vidare, är något vi skall acceptera, men när vi gör oss till motpoler blir vi en del av laddningen.

Så för att komma till själva syftet med denna meningsyttring, så tror jag det är av yttersta vikt att vi lär oss uttrycka oss i positiva termer. Tanken med fokuset lagd på det positiva och det möjligt uppnådda i det uttalade, bygger på min idé att om vi skall uppnå ett välgörande resultat, så är det dags att omskola vårt tänkande och det vi säger till positiva mönster.

Vårt ordval är en fråga om synsätt och attityder, och en spegling av den verklighet vi möter i medierna, på ledningsmötet, eller i ett samtal över häcken med grannen.

Förnuftet borde vara vår ledsagare, istället för den strid vi för mot det hotande och skrämmande. Och tittar vi närmare på den yttre strid vi blir en del av, så handlar det i grund och botten om en strid mot vår egen negativitet och vrede.

Den "fiende" vi ställs inför är i själva verket en produkt av okunnighet, vrede och starka känslobindningar. Men vi kan alla ta på oss ansvaret att vara med i en omvärdering av hur vi vill att verkligheten skall vara.

Så istället för att vara Mot kan vi bli För; För Medmänsklighet, För Fred, För Förståelse, För Sunt Leverne, För Respekt och framförallt För Förnuft. Vi kan samordna och tydliggöra vår önskan i affirmativa manifestationer.

Om vi gör oss till förebilder och överför detta bejakande budskap till nästkommande generationer så tror jag att vi har en större möjlighet att "bota världen från sin dödliga sjukdom".

Det kanske inte är lättare att gå i en riktning för någonting, men det är mycket enklare.

Av Per Poulsen 12 jan 2001 10:17