Kan våra problemungdomar räddas?

Det var oss som socialtanterna och gubbarna tyckte synd om på 60-, 70-, 80- och 90-talet. Det var oss som samhället tränade sin "låt gå"-modell på.

Det var oss som samhället svek när de inte klarade av att på ett påtagligt sätt markera att dom inte accepterade vårt beteende. Detta svek och denna okunnighet har gjort att våra medlemmar idag representerar över 2 500 år ja, ni läste rätt i svenska fängelser. Den siffran tror vi hade kunnat halveras om samhället förstått att sätta stopp i tid på ett bra sätt. Det svek som misslyckandet inneburit, har pågått fram till idag. Och det pågår fortfarande.

Att vara ung och att begå sina första brott kan innebära en oerhörd tillfredsställelse för många unga killar. Det är spännande att planera, utföra samt "lyckas" med ett brott. Det är en egokick att ha en massa pengar att köpa häftiga grejer för. Det är inget som de obligatoriska samtalen med en socialsekreterare, där inövade moralkakor är det enda "straffet", sätter stopp för. Om den unge killen dessutom är medveten om att han endast kommer att åka fast och dömas för cirka 5-10 procent av de brott han begår dessa siffror har vi på KRIS själva räknat genom att titta på hur det såg ut för oss känner han sig nästintill odödlig. Om man då vet att som ung och kriminell begår du mellan 20 och 100 brott i veckan, varav ungefär 20 procent av brotten är grova, så förstår man kanske bättre varför det är så lätt att fastna i kriminalitet.

Därför menar vi att om man skall komma tillrätta med detta problem så är det viktigt att man sätter in ordentliga åtgärder redan när trettonåringar grips första gången. Vi menar att man genom att titta på vad för slags brott den unge har begått kan bedöma risken för fortsatt brottslighet relativt väl.

Handlar det om att den unge grips för till exempel misshandel så är det ofta den första varningssignalen om ett begynnande missbruksproblem och då är det missbruket som man måste ta tag i. Handlar det däremot om inbrott, bilstölder, häleri, rån eller utpressning är det oftast en ung person som håller på att formas in i en kriminell livsstil och då gäller det att samhället reagerar snabbt och konsekvent.

Om en fjortonåring minderårig grips för ett brott idag så förhörs han av polisen och man kallar in sociala myndigheterna samt underrättar föräldrarna. Detta är vad som sker initialt. Detta upplever inte den unge som någon större konsekvens av sitt brott. Efter flera veckor, eller ibland månader, sätter sedan sociala myndigheterna in sitt så kallade åtgärdspaket, även känt som "flummet".

Vi menar att familjehemsplacering, psykologsamtal, kontaktperson, nätverkssamtal med mera bara förstärker den unges oförmåga att se sig själv och sin problematik. Man förstärker helt enkelt den dåliga självbilden hos den unge brottslingen. "Jag är en dålig människa och ingen tycker om mej. Vad vill dom mej egentligen? Jag förstår inte. Jag är nog dum." När dessa tankar kommer så lär han sig snabbt att stänga av. Idag är den enda konsekvensen för dessa ungdomar "samtal".

En minderårig som grips idag blir heller aldrig rannsakad och får därför inte uppleva konsekvenserna av brottet. Han får aldrig möta sitt brottsoffer och känna den skam som detta oftast innebär. Han blir heller aldrig utfrågad om eller får berätta inför sittande rätt om sitt brott.
Detta menar vi skulle ha en kraftig inverkan på en ung kille.

Ett annat exempel på vad minderåriga "slipper": Vi så kallade "gamla busar" minns hur jobbigt det var att som femtonåring när man blir straffmyndig bli anhållen första gången. Vi satt inlåsta och visste vad som skulle hända, inte visste om vi skulle komma ut igen, när nästa människa skulle komma in i cellen och prata med oss.

Vi menar att om man skall lyckas med att jobba med dessa ungdomar så gäller det att de får ta konsekvenserna av sitt brott, och att de kan relatera konsekvenserna till brottet. Det är också viktigt att man försöker jobba på ett sätt där man kan beröra samt skapa en relation till den unge. Vi har i KRIS under två års tid arbetat med unga förstagångsförbrytare på detta sätt i vårt Konsekvensbeskrivningsprogram. 24 unga grabbar har gått igenom detta program. Ingen har återfallit i brott.

Ungdomsdomstol
Sverige behöver en ungdomsdomstol som tar hand om fallen där barnen är 12-15 år. Brottet skall utredas så fort som möjligt och sedan tas upp omedelbart i denna domstol. Domstolen beslutar vad påföljden blir. Ett antal förslag till vad vi anser att påföljderna skulle kunna vara:

· Domstolen kan anse att det räcker med själva rannsakningen som straff, alltså att den unge får möta sitt/sina eventuella brottsoffer. Resten av behandlingen/vården kan lämnas över till socialtjänsten.

· Utegångsförbud, den unge får inte gå ut efter klockan 18 under en bestämd tid.

· Upp till två dagars avskräckande förvaring i häktet/på fängelse där han ej får träffa andra ungdomar eller kriminella om man anser att brottet har den beskaffenheten att risk finns för att en kriminell identifikation kan ske. Denna dom ska inte heller kunna utdelas mer än en gång, eftersom om den unge fortsätter sin kriminella bana så kommer inlåsningen bara ske i repressivt syfte, och detta har varken den unge eller samhället någon nytta av.
Vi vill inte ha tillbaks våra gamla ungdomsfängelser.

· Domstolen ska också ha möjlighet att döma så att den unge kan få hjälp med ett eventuellt begynnande missbruk.

· Domstolen skall kunna döma till ett deltagande i KRIS konsekvensbeskrivningsprogram för unga förstagångsförbrytare.

Vi på KRIS vill i sammanhanget påpeka att vi inte tror på att låsa in barn och ungdomar i fängelse.
Men om samhället ska klara av att markera gränser samt vara betydligt snabbare med att visa kriminella ungdomar konsekvenserna av deras brott skulle vi inte ha lika många ungdomsbrottslingar som vi har idag.

Ingen unge ska behöva leva det liv som de flesta av våra medlemmar har levt. Därför är det viktigt att samhället reagerar och sätter stopp medan man kan och har möjlighet. I slutändan är det upp till justitieminister och regeringen om vi ska kunna ändra på systemet.

Görs det tillräckligt för ungdomsbrottslingar i dag?
Vad säger justitieministern om till exempel ungdomsdomstol, utegångsförbud samt häktesförvaring?

Av Börge Hellström 11 jan 2001 15:30