Feminism - för eller emot jämlikhet?

Feminist är i dagsläget det finaste man kan vara. Politiker slåss med chefredaktörer likväl som vanliga dödliga om att få titulera sig feminist.

Det finns heller inga regler för hur man ska vara för att få kalla sig feminist. Därför har vi idag en uppsjö med "feminister", vilket bidrar till splittring i de egna leden. Vilket antagligen är anledningen till Gudrun Schymans utspel här på Sourze. Med anledning av detta utspel skulle jag vilja ta tillfället i akt att uppmärksamma er alla på det hyckleri som, medvetet eller omedvetet, existerar inom feminismen.

Feminismens grundtanke var, i början, att skapa ett mer jämlikt samhälle. Det var på den tiden ett mer jämlikt samhälle innebar fler rättigheter och möjligheter för kvinnor, kort sagt bättre behandling av kvinnor. Man får säga att de lyckades, för idag har vi ett samhälle som idag är mer jämlikt än då.

Problemet är att vi inte ännu har ett tillräckligt jämlikt samhälle, det håller säkert Schyman med om, men feminismen lever kvar i forna tider. De har inte insett att det till viss det krävs en ny inriktning för att hålla feminismen på jämlikhetens väg, istället för att komma in på den återvändsgränd feminismen är på nu.

Gudrun Schyman påstår i sitt utspel att hon "vill se ett mer jämlikt samhälle", men hon tycks inte ha insett att i dagens samhälle innebär mer jämlikhet inte enbart bättre villkor för kvinnor, det innebär också förbättringar för män.

Jag medger att det finns oerhörda orättvisor för kvinnor kvar, men vad feminismen inte arbetar med är de uppenbara orättvisorna som män får dras med. Är inte dessa lika mycket värda som de kvinnorna har kvar att kämpa med? Är det kanske rent utav så att männen ska få lida för att ta igen det försprång i lidande som kvinnorna har skaffat sig under tidens lopp?

Gudrun Schyman värnar i sitt utspel här på Sourze om kvinnors liv. Jag frågar mig då, är inte mäns liv något värda? Borde inte en rörelse som påstår sig kämpa för jämlikhet värna för allt liv, istället för enbart kvinnans liv?

Det är inte bara i den här artikeln som dessa dolda diskriminerande tankarna framträder. Även i praktiken ser man att feminismen kämpar enbart för kvinnors rätt.

Nästa gång ni läser om en feministisk aktion, demonstration, utspel eller dylikt, se då efter i vilket syfte det är. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det är för att även kvinnor ska göra värn- eller civilplikt, att männen ska ha lika stor rätt till de gemensamma barnen vid skilsmässa eller mot någon av de andra orättvisorna mot andra än kvinnor som de facto finns i Sverige och vår värld. Men antagligen är det ett syfte som gynnar inga andra än kvinnorna.

Inte för att det är fel att ge kvinnor bättre levnadsvillkor, men om det inte sker samtidigt som man ger alla andra likvärdigt bättre levnadsvillkor innebär det att det alltid kommer att existera oacceptabla orättvisor.
Om feminismen ska verka för jämlikhet, som Schyman med flera påstår, så måste feministerna inse att detta inte bara handlar om kvinnor, det handlar om orättvisor.

Och oavsett vilka som lider, så ska orättvisor bekämpas.

Av Tomas Melin 11 jan 2001 17:07