Silikonbröst och moppemustascher

Det talas mycket dessa dagar om hur vi män blir när det börjar rycka i baguetten. Ingen kraft i världen kan stoppa oss från att klämma på ett par härligt välformade bröst när tillfället bjuds. Och in i baken skall vi, så fort det ges tillfälle till. Det har vi lärt oss på TV1000. Kläm mina mentala bröst istället, ropar någon självutnämnd planka förgäves. Flocken av slitzläsande Rocco-dyrkare verkar ha sprungit förbi. Om plattbröstade losers vill följa med, så kan ni lätt följa med. Det är bara att följa de spår som uppstår när knogar släpas i marken. Glöm bara inte stringtrosorna och plutmunnen. Och förbered er för en dubbelmacka, det är så vuxna män umgås dessa dagar. Det skadar inte om ni gillar TV-spel och karatefilmer och fräscha föralldel på er förskolepedagogik, det är den ni kommer att få använda så snart er pojkvän påbörjar sin regression.

Och det är här som jag börjar tappa bort bilden av mig själv. Jag, en 26-årig singelkille som växt upp i Stockholms norra förorter har svårt att känna igen mig i den djävulsbild som målas upp. Att jag inte känner igen mig beror säkert på den berömda manliga självförnekelsen, tänker jag skamfyllt och lusläser fittstim en tusende gång, speciellt Linda Norrman-Skugges bitar. Eftersom jag fast och fullt tar på mig ansvaret för att vara man försöker jag förgäves rätta till saker och ting, och denna gång skall jag fanimej anstränga mig på att lyssna, berömma, bejaka och framförallt våga vara manlig på det rätta sättet. Den manlighet som har en HellsAngels-väst ovanpå velourdräkten. Den manlighet som skakar av sig pojkaktigheten och lyssnar på sin kvinna samtidigt som han är erfaren nog att avgöra när han skall skita i vad hon säger och vara lite wild och crazy. Frank Sinatra, fast inte alkoholiserad och otrogen.
Ni skulle bara veta hur svårt det är att få någon som är intresserad. Det verkade som alla följde knogspåren. Kvar står ett gäng dvärgschimpanser med en blombukett i handen och känner sig dumma.

Ursäkta mig tjejer, men när ni själv efter ett glas vin för mycket som jag självklart bjudit på, utan någon baktanke, börjar snegla på min snygga kompis börjar känna mig ordentligt lurad. Själv har jag ansträngt mig hela kvällen för att förtjäna din uppmärksamhet genom att försöka koncentrera sig dina mentala bröst. Förträngt mina geners lockrop med preussisk disciplin. Lyssnat på dig, försökt att förstå dig. Pratat politik, musik och arkitektur. Min kompis däremot, han har stått och sluddrat i mitt öra hela kvällen: Fråga henne om hon vill vara med på en trekant. Med Murphys osvikliga precision besannas sedan mina farhågor kväll efter kväll. Min kompis släpar hem en kvinna som en timme tidigare haft väldigt fasta ståndpunkter när det gäller ny modern feminism den där vi flyttar oss tillbaka till 1800-talet och byter roller.

Själv lunkar jag hem till min tomma lya, sätter på Aretha Franklin och känner mig dum.

Öppnar en flaska vin, förbannar kvinnosläktet och bestämmer mig för att hädanefter bara utöva Costanza-logik.

Morgonen efter förklarar min kompis för mig hur det funkar: Tjejer vill knulla med en riktig gorilla, så att de har något att berätta när de ringer till sina polare, berättar han förtroligt. Du är för snäll. Var lite elak, kolla bara Juha Valjakalla. Han har aldrig haft så många tjejer som när han åkte in för trippelmord.

Men jag ville ju aldrig knulla, försöker jag lite taffligt erkänna. Jag ville ju faktiskt lära känna henne. Min kompis kollar på mig som om jag kommit ur den berömda garderoben. Det är bara att erkänna. Han är dansbandstrummisen som får knulla skiten ur Helena Bergström. Jag är killen med moppemustaschen som leker med hennes son och som bara vill kramas.

Men du skall inte gå på krogen och flörta med hårfrisörskor, sjunger tusen valkyrior i mitt öra. Men det var åratal sedan jag försökte mig på det halsbrytande och förnedrande tricket att gå på krogen. Mina erfarenheter bygger på privatfester, middagar och biobesök med tjejer som pluggar till civilekonomer, jurister och en och annan grafisk designer.

Nu låter det som om jag är kanske är lite besviken på alla tjejer i allmänhet och vissa tjejer i synnerhet, och så må kanske vara fallet. Meningen med denna artikel var hursomhelst att på ett taffligt och självförnedrande sätt försöka lägga fram teorin att ni tjejer är precis likadana som vi killar. De tjejer som är sura på att killar glor sig skelögda på ett par porrbröst blir ju sura för att killarna inte glor sig pittögda på deras inte fullt så pigga lingon. Vi andra, med den mentala moppemustaschen och den midjelånga karmakavajen får ju ändå ingen ögonkontakt med er gnällspikar. Ni står ju och tittar och trånar efter silverryggarna som springer runt och ruskar i träden för att imponera på hon med brösten.

Av Magnus Lidman 10 jan 2001 10:55