Playboystjärna påsatt av kejsare!

Bonaparte hade dekorerat sin kropp med dödskallar
och placerat den på en dyr motorcykel.
Han lyckades fånga en tös i sommarklänning
på baren Grisar och Kvigor i köttpackningsdistriktet.

Jag är ful, sa han. Jag har inget värde i mig själv.
Men du som jag fångat
är vit och bågen är röd och jag är svart
En vacker syn kan vi vara i nattmånen. Vi tre.

Tack, för att jag fick komma, sa flickan sedan i gryningen.
Nej, inga kyssar i dagsljus.
Du har ju ingenting att ge, utom det du har mellan bena,
det har du ju själv upprepat hela natten.
Tack för mig och tack för glassen som blev över från i natt.
Farewell and Goodbye.


II.
Han träder in i minnet i gryningen .
Med ett sorgset leende mot ljuset i fönstret säger han:
Jag har varit så ensam så länge och nu ligger
jag här med en Playboystjärna och är så nära...
något.
Älskar du mig?

Ja, jag älskar dig. Vi möttes i och för sig för två timmar sedan
men just därför att du frågar och tittar så där mot ljuset
så älskar jag nog
och du är mycket mycket bra
och ditt hjärta är mycket mycket gott
och du är vacker
och kärlek är ett stort ord.

Minns det lika noga
som jag minns
dig just nu
när du ser ut
mot ljuset
och undrar varför
inte Playboystjärnan
blundar av vämjelse över
att ha dig bredvid sig på madrassen
i en gryning som är
vår allra första morgon
och den enda morgon
vi har
minns denna arm omkring dig
minns de viskande frågorna
ur Playboystjärnans mun minns hennes
djupa suckar när du tränger
in i henne

Hon älskar dig nu
det är allt du får
i morgon kanske
hon älskar en annan

Hon är ju trots allt bara
en Playboystjärna
med plastskor

III.
Hennes skor hamnade på avgasröret och
brändes upp i regnet hem från
slakteriområdet.
Tio gånger skrek kejsaren Flytta fötterna!
Men regnet och
vinden överröstade honom.

Kejsaren fick skura skoplast från metallen hela nästa dag.
Han tänkte stilla:
Borde inte stjärnor ha råd med läderskor?
Vad var hon? Egentligen?

Av Jenny Morelli 04 jan 2001 18:18