Kärlek, lögner och sex - på nätet.

".du kan väl gifta dig med mig. snälla???"

Med en känsla av att göra något förbjudet registrerade jag mig som medlem i Spraydate.

I researchsyfte, givetvis.

Som den kalixbo jag är profilerade jag mig som "Norrskensflamman", som i mitt tycke lät både flirtigt och hemtamt, och beskrev mig själv som en blandning av "sporthurta" och "soffpotatis" för att attrahera både sportiga och lata. Min profil var medvetet oskuldsfull utan att vara tråkig, och jag lade upp en bild där jag ser frisk och glad ut. Bilden jag knäppte av mig själv på kanelen härom sistens, sittandes på muggen på en pub i London, kändes väldigt fel. Anledningen till att jag ens fick den där bildidén på toaletten törs jag inte ens spekulera i. Nej, för att filtrera de värsta knäppgökarna, som säkert som amen i kyrkan lockas av en sajt full av folk som älskar att chatta om de bästa ställningarna, valde jag en bild av mig själv som togs några pints före toakortet.
Nu var frågan: Vilka skulle jag attrahera?
Jodå, vet ni. Därute finns både sushi och risgrynsgröt.
Sportpotatisen från Norrland hade efter sex timmar kammat hem elva meddelanden från olika män. Jag har ingen aning om ifall det är bra eller dålig statistik. Antagligen hade jag simmat i meddelanden om jag valt ett något porrigare namn, "Sexkitten", "Stringbrallan", "Musfia" eller nåt i den stilen.

"Jag gillar både sport och potatis, så du kan väl gifta dig med mig. snälla???"
"Hej där. är du lika kåt som du ser ut? Vad gillar du sexuellt?"
"Hej på dej. Har tittat in på din sida lite. Hoppas allt är bra med dig. *kram*
"Hej! Är en man på 33 år som haft mina "fair-share of heartaches". Har haft några längre förhållanden men inget som lett till giftermål eller barn. Målsättningen med internet-träffar är med andra ord ovanstående, men är dock ingen allvarsam person som helst tycker om att ha det trist."

Och hela tiden rullar det på. Natten igenom.
Det är bara att inse: Kontaktannonsernas tid är förbi. Och kvart i två-hånglets också, om man så vill.
Det nya sättet att flirta - eller rentav hitta någon att älska - börjar hemma vid datorn.
Långt från fylla, dålig andedräkt och "jag kan inte dansa"-komplex.
Allt som krävs är ett virtuellt leende och en någorlunda inbjudande hemsida på den flirtsajt där du vill presentera dig själv.
Förutom Spraydate, med sina 90 000 medlemmar, finns exempelvis Lunarstorm, Skunk, Lovesearch, Passagen Kontakt och Sylvester för homo- och bisexuella.
De är den nya tidens barer för ensamma: alltid öppna, alltid stimmiga och fullpackade med flirtsugna. Kompletta med "dörrvakter" som portar de oönskade: de alltför porriga, som presenterar sig med väl hudfärgade bilder, och "trackarna", de som trakasserar andra.
För de kärlekshungriga, däremot, är det alltid öppet.

Martina är 28 år och singel sedan ett år tillbaka. Hon är inte direkt blyg av sig. Snarare är hon den där tjejen som finner utan att söka, när vi andra kan stå vid bardisken tills vi trillar omkull utan att en jäkel kommer fram. Det var alltså inte för att hitta killar att gå ut med som hon registrerade sig som medlem på Spraydate. Kompisen Jeanette var redan med, och på en vecka hade hon fler beundrare än hon klarade av ens om hon var inloggad hela dagarna på jobbet.
Det var i somras.
I skrivande stund har Martina dejtat 20 killar hon lärt känna genom Spraydate. Och nu menar jag inte den typ av dejter medlemmarna tävlar om att ha flest av, de där man bestämmer en tid då man sitter och skickar meddelanden till varandra, och - gudbevars - betygsätter varandra efteråt.
De träffades på riktigt, hemma hos henne. "Jag vet att det låter konstigt, men jag känner mig trygg i mitt eget hem", förklarar hon, när jag undrar om det inte varit säkrare att träffas ute på något café istället.
Ibland blev mötena rent sexuella. "Det var nog det jag hade behov av när jag träffade alla de här", konstaterar hon, även om det oftast bara blev en oskyldig fikastund. Men Martina hymlar samtidigt inte med att hon innerst inne sökte efter någon att tycka om.
Först på plan var Kristoffer, en göteborgare i trettioårsåldern. När de stämde träff på centralstationen efter fyra dagars bekantskap hade hon ingen annan kroppslig uppfattning om honom än det foto han mailat till henne.
- Men det var ett jättedåligt kort på långt håll, så när jag såg honom gå av tåget höll jag på att svimma! Jag tänkte: "Gud, är det den där gubben jag har stämt dejt med.!"
Hon skrattar rått.
- Usch vad hemskt! Han var sig inte alls lik, han såg mycket äldre ut. Han var 32, men såg ut som 36-37.
Tyvärr skulle det visa sig att utseendet inte var den enda besvikelsen.
- Han var inte alls samma person som han var på nätet eller telefon, utan han var en helt annan, tråkig person, en otroligt tråkig person som satt och tittade på Rapport. "Nej, nu måste jag se Rapport, klockan är sex". - Åkej., säger hon sarkastiskt.
- Jag hade svårt att få det att gå ihop: Är det den här personen jag har pratat med?
Men. När mörkret la sig över sängkammaren och det blev dags att gå och lägga sig var det måhända lättare att glömma olikheterna, och något hände där i sängen.
- Jaja, visst gjorde det det, säger hon med ett kort, självironiskt skratt.
- Problemet när vi träffades var att allt blev jättetyst och stelt. Jag tyckte inte att jag hade speciellt mycket att säga honom. Jag hade svårt att se honom i ögonen, och han ville hela tiden sitta och titta på mig. Han var ju nöjd med det han såg, och jag var ju. mindre nöjd med det jag såg. Det var väldigt pinsamt. Sen när vi gick och la oss på kvällen kändes allt så. jättenaturligt, fnissar hon. Då var man nog mest utsvulten på sex, tror jag.
Hursomhelst.
Kristoffer, "gubben" från Göteborg, åkte hem och ut ur Martinas hjärta.
Men kvar fanns saknaden efter den virtuella Kristoffer. Honom var hon fortfarande kär i.
Ytterligare två gånger blev hon, lite motvilligt, förälskad i killar hon aldrig sett, men insikten att hon varit kär i en människa som faktiskt inte fanns i verkligheten gjorde att hon nu höll igen lite.
Och sen dök Niklas upp.
- Det var stor skillnad. Det här var kärlek direkt. Allt kändes så perfekt! Intressen och sånt. Det bara stämde allting! Det verkade vara en hur underbar kille som helst. Han var ingen som började skriva om sex och såna saker. Han tog fram sina bästa sidor.
Den 4 november kom han för att hälsa på henne första gången.
- Då blev jag jättenervös och tänkte: TÄNK om det här inte känns bra nu.
Niklas var lika rädd han. Kanske var det därför han körde av vägen några mil från målet. Bilen hamnade i diket och Martina satte sig i sin bil för att åka och hämta honom. När de så såg varandra där vid vägkanten kändes det rätt att kyssa varandra på en gång, berättar hon.
- Det kändes så naturligt! Som om han bara hade varit bortrest ett tag och jag kom och hämtade honom.
På vägen hem, i bilen, höll de varandra i handen. Precis som i sagorna.
Och Martinas hemsida på Spraydate vilar. Som hon själv skriver:
"Hoppas att det blir för alltid. *ler*

Martina om:
"Otrohet":
Jag blir så osäker på om han fortfarande kommer vara ute på nätet. Rädd att han ska flirta med andra. Speciellt som jag själv varit så beroende av nätet. Man känner hela tiden ett behov av att kolla: "Är den här personen nåt vettigt att ha? Tänk om gräset är grönare på andra sidan?"

Utseende:
Jag har lärt mig det: Jag begär kort på en gång. Jag vill inte gå på en nit igen. Det är nackdelen när man träffar folk man lärt känna på nätet. "Jaha, hade han håret SÅ?"

Säkerhet:
Jag avslöjar aldrig var jag jobbar. Namnet är hemligt, men på min sida finns en bild eftersom jag har lärt mig att de som skriver till mig skriver för att de är intresserade av mitt utseende och av vad jag har skrivit. De har fått helheten av mig.

Cybersex:
Jag vet inte riktigt hur det funkar. Egentligen. Jag vet inte om det funkar så som jag hade det... Jag tror i alla fall att det är cybersex, och det trodde väl han också, som jag hade det med. Det bara blev så, och så kom vi på efteråt: "Har vi haft cybersex nu?!" Hur man gör? Man börjar med förspelet, sedan skriver man vad man gör med varandra. Verkligheten är mycket bättre. Cybersex blir mera snuskigt på nåt sätt, och jag är egentligen inte en sån person.

Knep för att lyckas:
Var dig själv. Det är mitt knep i alla fall.

Nyttan i detta:
Nja, jag vet inte. För min del har det ju varit lyckat. Men man kan lika gärna lyckas med att träffa folk på krogen. Det här är ju det moderna sättet att träffas.

Huruvida tråkiga människor får napp på nätet:
Nej, det tror jag inte, inte om man är tråkig som person.

Huruvida det funkar att inte vara flirtig på Spraydate, utan skriva dikter i stället:
Nej, det gör det väl inte. Man måste kunna flirta.

Av Liselotte Karlsson 04 jan 2001 17:33