Bland knytt och grottfolk- min hemliga värld

Jag har alltid haft svårigheter med min läsning och även stavning. Men trotts detta har jag alltid älskat böcker, älskat att få fantisera om karaktärerna och bygga upp spelplatser i mitt huvud.

För att jag skulle få tillgång till denna fantasivärld, så läste min pappa för mig. Han började när jag var 4 år med lätta barnböcker som "Vem ska trösta Knyttet?" Just den boken har under hela min uppväxt haft en speciell plats i mitt hjärta. För är vi inte alla ett litet Knytt ibland? Ensammast på jorden och rädda för mörkret, och visst vill alla ha en vän att dela allt med. För knappt en månad sedan så flyttade jag hemifrån. När jag stod i mitt gamla rum och packade som bäst så dök den upp, boken som pappa haft när han var liten. Tanken slog mig då; "Vem ska trösta Knyttet" och säga som det är, att på natten är det hemska mycket värre än det är? Plötsligt hade jag förflyttat mig i tiden cirka fjorton år, mamma och pappa hade sagt god natt och släckt lampan. Jag var ett Knytt igen.

Barnlitteratur är underbart, där kan allt hända. Det finns inga som är så bra på att fantisera som just barn. Det är därför det är så viktigt att det finns litteratur runtomkring dem. Att de har möjlighet att utveckla sina tankar och idéer. Böckerna och läsningen måste finnas där utan att vara komplicerad och svårförstålig. De måste också finnas där för att barn ska få utlopp för sin kreativitet och energi.

Att undermedvetet lyssna på meningsbyggnader och grammatik gör att barnen får lättare för språket, de vet hur det ska låta och vilka ändelser som hör ihop med vilka ord utan att behöva ta till läroboken. De barn som ingår i en familj där man läser har därför ett försprång emot de barnen som kommer från familjer där man inte läser. Barnböcker gör också språket roligt och underhållande, barnen lär sig att leka med ord och formuleringar.

En annan viktig ingrediens i böcker för barn är: huvudpersonen. Det är viktigt att barnet kan identifiera sig med huvudkaraktären. För kan man det lär man sig av karaktärens erfarenheter och misstag. Barnen kan då också lära sig att sätta ord på abstrakta känslor och föremål till exempel rädsla, kärlek eller vinden.

Böcker ger också barn och ungdomar inlevelseförmåga och empati. När jag var 11 år började jag och min pappa att läsa "Grottbjörnens folk". Det kanske inte låter som ett passande val för en 11:åring, men jag älskade den. Det är ingen barnbok men Ayla inspirerar mig än idag. Jag läste själv böckerna om henne för ett par år sedan, det var de första gången jag läste helt själv. Idag har jag Ayla och Jondalar huvudpersonerna som mina mentorer. Jag har genom dem fått större förståelse för människor och nya tankesätt. Jag har helt enkelt utvecklats.

När jag hade läst klart serien själv, fylldes jag av ett tomrum. Saknaden av fantasivärlden. Detta tomrum är idag mitt personliga bibliotek. Ett arkiv som format min personlighet, där finns allt från "Bert"-böckerna till "Anne Franks Dagbok" och "Sagan om Ringen". Alla finns de där och påverkar mig, både i handling och i tanke dagligen. Medvetet och utan att jag har en aning. På samma sätt som min 4:åriga syster påverkas av "Plupp".

Barn behöver böcker för att förstå sig själva och omvärlden, för att utvecklas och inte minst för att få drömma sig bort.

Av Jessica Risberg 04 jan 2001 17:33