Årets sport i text!

Så lät det i alla fall tidigt i år. Sällan har så många sporttitlar funnits i utgivningsplanerna. 2000 skulle bli året när svensk sportlitteratur för första gången togs på allvar.

Så lät det i alla fall tidigt i år. Sällan har så många sporttitlar funnits i utgivningsplanerna. Samtidigt kom nyheten om den ambitiösa pockettidningen Offside. Flera förlag skisserade spännande litterära projekt i anslutning till fotbolls-EM.

Möjligen kunde vi nu se fram emot åtminstone en småskalig svensk motsvarighet till den flod av begåvade sportrelaterade böcker som numera släpps i exempelvis USA, England och Tyskland, men även av "vanliga" förlag i mer jämförbara Holland.

Tyvärr blev det inte så.

Offside kom, sågs och segrade med lysande texter av några av våra ledande sportjournalister och författare - även om den skulle må ännu bättre av någon miljon i marknadsföringspengar. I övrigt blev 2000 ett år bland andra i genren blågul sportlitteratur.

Efter fiaskot i EM skrotade förlagen sina stolta planer. Att den europeiska fotbollen är roligare än någonsin säljer inga böcker. Tror uppenbarligen förlagen. Vi sportläsare hänvisades därför även i år till prydliga, men träiga självbiografier och årsböcker. Där ingen ens närmar sig det klarögt självironiska freaket-på-läktaren-perspektiv som åtminstone jag älskar hos Nick Hornby och hans engelska författarpolare. Nej, det här året kom det inte ens några pretentiösa hyperlitterära försök i P O Enqvists skola.

Närmast kom, antagligen oplanerat, Jane Magnussons "Esther Williams skenbiografi" DN-förlaget, en påhittad, hallucinogen och tidvis briljant"biografi" över konstsimmerskan och pinuppan Williams.

Men den som är lockad av svenska sportböcker kan trots allt hitta några hyfsade surrogat. "Börje Salming The King" av Salming och Ola Liljedahl Sportförlaget är en lättläst och överraskande öppenhjärtlig, dock tyvärr ganska otajmad självbiografi. Tveklöst årets bästa i sin sort. Mest ambitiös är Christer Isakssons "Målvakterna - från Sigge Lindberg till Thomas Ravelli" Wahlström & Widstrand. Där titeln på gott och ont berättar det mesta. Isaksson har skrivit en faktaspäckad historia om våra stora fotbollsmålisar, det är julafton för keeperkonässörer. Dock får man få insikter och inga som helst svar på de intressantaste frågorna: "Varför blir man målvakt?" respektive "Är inte målisarna lite knäppa i skallen?". Den som vill veta hur bra Isakssons bok KUNNAT bli bör läsa Francis Hodgsons makalösa fjolårsbok "Only The Goalkeeper To Beat" Picador. Ambitiös på ett helt annat sätt är Magnus Sjöholms "Listboken" Strömberg Media. Sjöholm har späckat 186 sidor med mer eller mindre bisarra sportfakta. Här finns åtskilliga godbitar.

Men "Listboken" lider desperat brist på en redaktör. Denne kunde fått Sjöholm att sätta ihop en bok med åtminstone en uns av självkritik i själva listskapandet. Nu blir det en sport mitt i sporten att utse vilken av Sjöholms listor som känns allra mest krystad.

"Svenska fotbollsbragder genom tiderna" Semic har två redaktörer Åke Persson och Måns Gahrton. Men även här lider boken av att upphovsmännen inte riktigt vetat vad för slags bok man velat göra. I titeln och i förordet talas det om "bragder". I själva verket handlar det ganska sällan om just detta, snarare om magiska ögonblick i svensk fotbollshistoria.

Närmast bragdvinkeln kommer Lennart Karlssons text om Ljungskiles serieklättring och Ragnar Strömbergs om IFK Göteborgs 1980-tal, liksom några av inslagen i den kortfattade bragder-år-för-år-inledningen av boken. Men trots frågetecknen, "Svenska fotbollsbragder" presenterar några av årets bästa sporttexter. Flera, som Eva af Geijerstams om svenska målvaktshjältar, hade rentav platsat i Offside.

Det är avsett som ett gott betyg.

Av Christina Höglund 04 jan 2001 17:33