Tillbaka till Ronneby
Jag undrar om de hemstäder vi känner att vi måste konfrontera ens finns, utöver de minnen som viskar mellan byggnader och längs gator som för längesedan glömt bort hur våra skor kändes.
Den existentiella smärtan
Det är lätt att ge en annan två Panodil vid fysisk smärta men hur hanterar vi den existentiella som är minst lika svår? Och vågar vi konfrontera den?
