|
Inlägg #1: Postat: 2002-03-03 20:58:00
|
|
Carola |
Du har också helt rätt här. När ska man ingripa och gör man rätt eller fel? Oerhört svårt. Man går i dessa tankar om vad som ska göras varje sekund. Kan bara prata för mig själv, men till slut kände, såg jag att det var ohållbart för barnet ifråga. Sen ställde jag frågan till mig själv, gör jag ingenting nu, vad händer med barnet då? Det är en så otroligt svår sits att avgöra vad som "bra" för barnet. Att påpeka att någon inte är en "bra" förälder är inget man bara kan el. ska slänga ur sig.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-03-03 21:06:00
|
|
Carola |
Forts. Samtidigt har Anna rätt att vi måste se, våga reagera men självklart kan det inte bara hävas ur. Det kan mycket riktigt vara så att det är fel som du säger. Och vad händer då? Det är så mycket att tänka på, att ha på fötterna innan man anmäler ev. missförhållanden. Men jag tror mig ha märkt i mitt fall att det var många här som visste men inte ville lägga sig i, trots att det fanns klara bevis. Tyvärr.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-03-03 22:29:00
|
|
Anna Li |
Kajsa - jag vägrar tro att man går omkring och är en hyfsat normal mamma tills man plötsligt bestämmer sig för att mörda sitt barn. Signalerna finns där säkert i massor - men vi vill inte/har inte tid/orkar inte/ kan ju bli fel om vi lägger oss i.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-03-03 22:29:00
|
|
forts |
Man behöver inga bevis för att t ex kolla läget lite närmare. Hellre ringa soc en gång för mycket än en gång för lite. Om det nu är det man ska göra i första hand. Jag försöker inte vara efterklok - jag vill att vi alla ska vara förkloka. Samt att se det som hänt som ytterligare ett exempel på att neddragningarna av välfärden gått alldeles för långt.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-03-04 18:14:00
|
|
Kajsa Kallio |
Anna Li: Jag menade inte att du försökte vara efterklok. Min kommentar var mer en allmän reflektion på hur det brukar vara när hemska saker händer. Givetvis går det inte från dag till annan att man kommer på att man ska kasta sin treåring från en bro.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-03-04 18:14:00
|
|
Kajsa Kallio |
Hon har säkert sänt ut tusentals signaler och det är ju det som är så fruktansvärt. Hade någon, myndighet eller privatperson, gripit in tidigare hade man kanske kunnat lösa problemen samtidigt som hon hade fått behålla sin son. Nu dröjer det nog ett tag innan hon får vårdnaden igen, och det förlorar sonen lika mycket på som hon.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-03-04 20:30:00
|
|
Anna Li |
I dagsläget är det väl absolut bäst för sonen att få komma ifrån henne! SEdan kan man ju önska att hjälp kommit så att situationen aldrig uppstått. Men jag tycker man överdriver det biologiska föräldraskapet emellanåt. En som försökt mörda en kan aldrig vara en lämplig vårdnashavare.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-03-04 21:47:00
|
|
Jenny N |
Ibland måste man nog ge upp hoppet om en förälder. Jag har sett det många gånger hos vuxna att dom till sist accepterat att mamma eller pappa aldrig kommer att bättra sig och att dom först då kommit till någon slags ro.
|
| |