|
Inlägg #1: Postat: 2002-02-28 16:47:00
|
|
Flemens |
Håller med dig. Jag har förvisso ett tråkigt jobb, som ger bra med pengar, och kommer nog att fortsätta på det tills man hittar nåt som uppväger pengaförlusten. Men jag har inte nåt behov av att söka kickar. Som du säger: "trivs man med sig själv.." och det gör jag. Men jag har noterat att omgivningen tenderar tycka att man fastnat i nån slags utveckling, eftersom man hela tiden inte måste vidare. Men OK, jag har hoppat fallskärm och bungy, det var en otrolig känsla - för stunden.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-03-01 00:39:00
|
|
Henrik Hermansson |
Det finns en mytbildning om det aktiva livet och kickarna vs det passiva livet och bortkastade liv som lockar både de som trivs och de som är nöjda tror jag. Ordentliga medelålders människor söker kickar precis som oordentliga tonåringar. Jobb, fårhållanden o s v säger inte mycket om huruvida man stannat i utvecklingen eller inte.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-03-01 11:20:00
|
|
Henrik I |
Henrik H--> Som jag skrev så är allt beroende på individen. Alla söker levnadskvalité, men alla ser inte adrenalinkickar som att höja sin livskvalitet. Vissa väljer att skaffa barn och är nöjda med det, andra skaffar hus och satsar enormt stor del av sitt liv genom att bygga eller renovera det. Det är ju också beroende av i vilket stadie av sitt liv man befinner sig i. Yngre lockas generellt mer av "kickar", medan äldre söker en stillsam, trivsam tillvaro.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-03-01 18:15:00
|
|
Henrik Hermansson |
Allt beror på individen, men det går ändå att generalisera...Jo, du har nog rätt, det ligger något i den gamla föreställningen. Det jag tycker är märkligt är att en del så att säga skriver actionscenerna först i sitt livs film, och försöker skapa en historia eller berättelse i efterhand. Det är inte bara en individfråga, utan också en kulturfråga i väst, som mer och mer betonas av "Glufs, glufs"-mentalitet. Livskvalitet är ju ett kulturbestämt begrepp på många sätt.
|
| |