|
Inlägg #1: Postat: 2002-02-25 14:53:00
|
|
MP - forts |
Kulturen som vattenhål är en intressant tanke som jag nog ska försöka utvidga - när jag är klar med invandrarserien och med att såga läkarvetenskapen.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-02-25 15:40:00
|
|
Stefan Whilde |
Jag blev själv refuserad av Bonniers 1997, efter en nästan två år lång "diskussion" där manuskriptet bollades mellan olika lektörer som tyckte och inte tyckte att det skulle ges ut. Trots att jag tappade tålamodet så ansåg jag mig bli bemött med respekt, men redan 1993 och 1994 fick jag standardliknande refuseringar på manuskript som jag idag är glad över att de aldrig publicerades...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-02-25 15:43:00
|
|
Stefan Whilde |
... Bonniers ville ha in en ny version av manuset, men jag tog kontakt med ett mindre förlag och skrev kontrakt. Det ångrar jag inte idag, även om det är tuffare, i varje fall kortsiktigt. Men på ett mindre förlag har man större inflytande. Så det handlar ju om att inte ge upp. Refuseringar kan vara bra att ha i bagaget. Jag ser mina som ett slags skola. Kul, Marcus, om Du skriver om kulturen som vattenhål. Ser fram emot det. Mvh Whilde
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-02-25 16:25:00
|
|
Marcus P |
Jag har bara hunnit till de standardiserade referaten, och du har nog rätt, om tio år kommer jag nog tycka att det är skönt att det inte blev bok av det där manuset. Mindre förlag, går det någonsin att få böcker sålda där? det är ju ändå en förutsättning för yrket
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-02-25 19:04:00
|
|
Stefan Whilde |
Långsiktigt har man alla möjligheter. I slutändan är det materialet och inte förlaget som styr också de "kommersiella" framgångarna. Men visst kan det vara lite uppförsbacke i början. Det gäller att inte misströsta, tror jag. Mvh Whilde
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-02-25 23:22:00
|
|
Marcus P |
Risken är ju att man tröttnar. Har man möjlighet till en annan karriär med mer pengar och mindre slit och har tappat tron så...
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-02-26 01:22:00
|
|
Stefan Whilde |
Visst, det är sant. Men om man tröttnar, vem vet, kanske kan man ta upp skrivandet längre fram, eller så gör man som jag brukar göra: Slår huvudet i väggen tills väggen brister, med risk för vissa hjärndefekter : Mvh Whilde
|
| |