Det svider ju lite, det gör det

jag håller med dig,det är just de som kommer i kläm när detta blir en principfråga.

Vad jag ville visa är att i stort sett alla som är gravida är enormt oroliga, givetvis för barnets hälsa men till största delen för just förlossningen. Det är denna grupp som jag själv hörde till som jag tycker ska få den uppmärksamhet de behöver så att valet faller på en vaginal förlossning istället för ett planerat snitt.

"Endast psykiska" låter lite svävande. Har man verklig ångest under graviditeten så tror jag säkert att det kan påverak förlossningen negativt. Tillhör man dessutom samma grupp som Linda Skugge, som verkar ha varenda noja i boken rädd att bli sjuk, rädd att spy, rädd för viss mat, rädd att bli sjuk av viss mat så är risken ganska stor att förlossningen inte blir en positiv upplevelse, att den rent av kan bli "farlig" för mamma och barn, och då ska man givetvis få sitt snitt.

Jag håller helt med. I Ystad där jag födde mitt andra barn har dom parollen att "mamma vet bäst" många kvinnor har en märklig intuition kring sina förlossningar. I ystad kände jag mig som föderska trygg, uppburen och att det var jag som bestämde. Kvinnor är olika och vill föda på olika sätt.