|
Stefan Whilde |
Jag tror att du förstår känslan av att vara lycklig i ögonblicket, Nicke. Att man sedan använder metaforer och ordbilder i nedtecknandet, det borde man kunna begära av läsarna att begripa. Det kallas nämligen skönlitteratur. En berättelse kan liksom vara ett outtalat känslouttryck, helt spontant, till och med i Sverige, på sourze. Härligt! Mvh Whilde
|