|
Inlägg #1: Postat: 2002-01-10 10:16:00
|
|
jag |
hmm, jag måste erkänna att jag känner igen mig lite i din text. självklart vet jag att du har rätt, men jag kan ändå inte hjälpa att jag njuter lite av att vara snygg och bli beundrad för det. precis som jag njuter av att vara smart och bli beundrad för det.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-01-10 16:06:00
|
|
david birger |
Visst finns det inre skönhet, men den yttre är mer påtaglig. Vad än den moderna människan har för moraliska aspekter på utseendefixering kommer hjärnan att fortsätta registrera det som är vackert.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-01-10 16:11:00
|
|
Anna Eklundh |
Mina synpunkter om skönhet är inte av moraliserande natur. Uttrycket inre skönhet är en kliché. Vad jag menar är att folk gör livet svårt alldeles i onödan, och att jag har svårt att tycka synd om dem som är ledsna över sin vanlighet.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-01-11 12:14:00
|
|
Mikael V |
Visst. Yta är viktigt. Går inte att blunda för det. men det är inte förrän någon tänder på ditt inre som den ultimata kicken uppnås.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-01-11 12:36:00
|
|
Anna Eklundh |
Som tur är är ju den känslokicken ingen kliché, utan verklighet! Ytan är vid det läget inte vad den var när man först möttes, allt hos den personen blir plötsligt tilltalande. Oavsett hur tjusig eller icke-tjusig personen tycks för en utomstående betraktare. Och detta är tillgängligt för de flesta, någon gång! Lyckost oss.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-01-14 13:59:00
|
|
Jonas |
Hur menar du - "inre skönhet" är en kliché, men den känslokick man får när man upptäcker den inre skönheten är ingen kliché? Märkligt...
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-01-14 18:01:00
|
|
nihilisten Jonas |
hmm.....uttrycket menade hon nog.
yta är oxå klichéartat.
var för sig blir det spekulativt.
när man har helhetenytainre
bildas det en verklighet.
något som vida överskrider alla ideal.
för mig-betraktaren.
men kanske inte för dig.
*gäsp*
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-01-15 11:43:00
|
|
Anna |
Jaså, ni hakar på här också? Jaha, så var vi där igen... Jag tycker inre skönhet är ett löjligt uttryck, rent språkmässigt, hur det används. Vad betyder det egentligen? Att man har goda egenskaper? Eller att man har snygg mjälte? Eller en omskrivning för mindre fysiskt attraktiv? Ofta används det för att säga "fula är också människor, ha empati med dem". Det blir fånigt, helt enkelt.
|
| |