|
Inlägg #1: Postat: 2001-12-04 19:43:00
|
|
Lena V |
Så jag har en knäpp inställning till mitt eget hälsobefrämjande för att jag inte plågar mig genom ett maratonlopp? Min polare Dan "springer" maraton och det är lika härligt varje gång. Sist lossnade hans tånaglar, alla 10. Jag gick istället en halvmil på trottoaren bredvid och mådde skitbra.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-12-04 20:51:00
|
|
ingemar |
nej nej nej ... naturligtvis menar jag inte SÅ ... det är en sund inställning att INTE plåga sig då man motionerar ... man måste naturligtvis tycka att det är roligt för att det skall bli njutbart - och nu talar jag allmänt om jogging/löpträning ... och direkt dumt är det väl att ställa upp på något vad det än vara månde om man inte är förberedd på det för då missar man det där med euforin ... och visst håller jag med dig om att en del "löpare" kan vara plågsamma att bara se på
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-12-04 22:05:00
|
|
Lena V |
Jag måste få inflika en liten historia om min gode vän Dan trots att det svävar ut lite från ämnet. Vindelälvsloppet för två år sen...Dan springer sista sträckan - maraton- och en reporter från radion lyckas hahahah lätt hinna ikapp honom och ställer frågan; Du ligger sist i loppet, hur känns det? -Skjut mig, stönar Dan men segar sig i mål, till allas stora förstjusning:
|
| |