Vad är finkultur och populärkultur?

Varför är det ett problem att människor väljer det som talar till dem, att de i vissa fall söker sig djupare i en konstform och i andra inte. Kan inte var och en få välja vad som säger en mest, jag tror nämligen att du bara kan tala för dig själv i en sådan fråga.

Försök hålla isär begreppen. Jag säger ingenstans att det är fel att Britney sjunger Max låtar. Det är en del. Den delen jag analyserar är den där Max skriver för Britney. Vad säger de låtarna egentligen? Varför kan man inte diskutera dessa enskilda frågor utan att du börjar tjata om romantiserad bild och drar upp ovidkommande exempel ur historien?

Svar på kort fråga. Svar behövs ej. Om skivbolaget försöker och skivan säljer betyder det att en del människor tycker det tillför något till dem. Om reggaemusikern finns så hittar han/hon säkert kanaler att producera sin musik på jag har vänner som gör skivor i hemstudio och säljer via internet/fanzine -funkar utmärkt. I båda fallen kan jag tycka att resultatet är bra eller dåligt, gillar jag det köper jag och njuter. Gillar jag det inte så finns det säkert något annat jag gillar.

jag tjatar om romantiserandee bilder och drar upp exempel från historien för att försöka få dig att förstå att konstskapande handlar betydligt mer om skicklighet och hårt arbete än om vilka motiv och kringfaktorer som styrt konstnären. Max martin kan mycket väl skriva en sång som säger tio ggr mer om utsattheten i att vara tonåring än en tonåring, liksom tvärtom. Kan inte du svara på vad shakespears brödskrivande egentligen SÄGER om du nu har en annan åsikt.

Gäller det alla konstnärer? Är det omöjligt att sätta sig in i, relatera till problem upplevda av svarta om man inte är svart, unga om man inte är ung, kvinnor om man inte är kvinna? Vad är det konkret du säger, du vill inte kritisera det färdiga verket eller de som gillar det men det är ändå något fel på produktionsprocessen och resultatet kan visst omöjligen SÄGA någonting?

Skilj på två saker: någon som skriver en bok om tonåringars liv behöver inte vara tonåring. Så dum är jag inte. Men MM skriver inte om tonåringars liv av idag, han skriver dumma texter - I was born to make you happy - vars innehåll en enskild tonåring ska ge sken av att tänka och känna. Det säger inget om tonåringars liv i allmänhet, och inte heller något om Britneys liv. Det är schabloner som stämmer på alla och ingen.

Vi har olika syn på konst, den saken är klar, men till skillnad från dig verkar jag iallafall ha tänkt igenom min åsikt. Du ger exempel med bokskrivare som man endast kan tolka som att det är fel att uppföra vad någon annan har skrivit -men onej inte är det det du menar. Du pratar om att det inte är självupplevt och att Brittney låtsas- men onej, inte är det det du menar då skulle ju Shakespears pjäser kunna dömas ut, forts..

fortsNejdå, det bara SÄGER ingenting, något som du uppenbarligen har ensamrätt på att bestämma!?! Din föraktfulla liknelse med bilfabrikanter säger väl det mesta, lite som när människor tycker att fysikens förklaringar av varför en solnedgång är röd gör solnedgången mindre vacker.

Låt mig bara kort säga hur jag tror konst funkar, så du vet vad du diskuterar med, Sedan kan vi ju avsluta diskussionen eftersom jag misstänker att vi inte kommer så mycket längre..
forts..

forts Plus skicklighet, formsäkerhet och miljoner stilval och policybeslut. Kombinationen av dessa båda komponenter ger fantastiska saker och det viktigaste är inte vilka policyval eller stilar konstnären väljer att använda utan just hur skickligt han lyckas väva dem tillsamman. Jag tycker att två saker är självklara, och att det verkar som att du inte håller med mig. forts..

Dessa stora frågor är svåra att diskutera på detta lilla utrymme. Jag förstår precis vad du menar, men om jag återknyter till artiklens ursprunliga tema om finkultur och populärkultur som tror jag att en del artister medvetet vill placera sig i det ena eller andra facket.