Vad är finkultur och populärkultur?

Du kringgår problemet. Tänk om Shakespeare skrev Romeo och Julia i första hand för att sälja så mycket som möjligt, om han skrev pjäsen för två speciella stjärnor, en tjej och en kille. Tänk om hans pjäs aldrig hade tryckts av bolag om han inte anpassade sina verk på det sättet.

Vad fan har det för betydelse Henrik? Blir det mer "äkta" då eller? Tror du Mozart var någon som skrev för konstens skull? Icke då... han skrev för pengar. Han var sin tids pop-artist.Och inte heller spelade han det han själv skrev.

Alla verkar börja i fel ände. Låt oss ta ett enkelt exempel med Britney och Shakespeare. Jag struntar i om Britney spelar Shakespeare. Det kan självklart vara äkta. Det jag undrar är vad som hade hänt om Shakespeare hade skrivit FÖR Britney, och inte kort och gott skrivit.

Konsten har alltid varit beroende av vem som kan betala för den. Förr var det diverse envåldshärskare eller i vissa fall de folkliga som shakespeare och max martin de som faktiskt njöt av det producerade.

Att det lättillgängliga och proffsigt här sticker jag ut hakan utförda formerna tar upp en stor del det offentliga utrymmet är bara en följd av att många föredrar det framför mer svårtillgänglig konst. Men jag kan bara se det som ett problem för de som vill styra vad andra ska tycka om...

Gäsp. Begränsa diskussionen till det jag skrev om, tack, istället för att lägga till saker om självupplevdhet jag inte inte pratat om. Just det: Shakespeare skrev för andra, inte bara för en.

Jag undrar om du själv vet vad det är du vill säga? Vad vill du? Du diskuterar inte uttrycksformer vad jag förstår, du diskuterar någon slags metafysik bakom, oberoende av vad max martin och brittney skapar så dömer du ut det om max skriver om kärlek och brittney sjunger det. Då bara "låtsas" hon. Jag tror du har en massa romantiska ideer om hur konst skapas som du inte vill ge upp.

Om alla bara lyssnar på det de är intresserade av så lovar jag dig att vi kommer att få en flora av fantastiska saker, vi kommer att få bra skickligt gjord och lättillgänglig mainstreamkultur inom alla konstformer plus massor av spännande, intressanta, svåra subkulturer.

Det finns kultur som fröjdar ögat och örat och det finns kultur som utmanar hjärta och hjärna. Shakespeare lyckades med båda, liksom andra. Det skulle säkert Britney också om inte Max och skivbolagen enbart var ute efter bästsäljande fröjd för öga och öra. Jag säger inte att det ena eller det andra är finare eller fulare, men att det ena har mer att säga till oss människor än det andra. Det är rätt självklart.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska fortsätta. Din bild av Shakespeare är tydligt romantiserad, din åsikt om konst och hur den bör förhålla sig till skaparnas motiv och ålder är rent ut sagt löjligt. För att inte tala om skräddarsytt skapande för framförande av en specifik person om filmen Amadeus är korrekt gjorde Mozart detsamma i Aida som visst också är fel, iallafall om man hoppas få publik som betalar och sätter bröd på ens bord.