Konsten att alltid glädjas

Inlägg #1: Postat: 2012-09-25 11:37:00
Trötter
Jag blev en gång regementsmästare i Orientering i Karlskrona. Genom skog och vatten. Den äran sitter kvar livet igenom. Min absolut enda idrottsprestation...
Inlägg #2: Postat: 2012-09-25 11:46:00
Trötter
Periodiskt håller jag kontakt med 10-20 personer som behöver uppmuntran här i livet - till jag följer dem till graven.Jag försöker ge dem lite närhet,trygghet,stöd de "de sista hemska åren".Det är tröttande men nödvändigt.Människor som levt i rika goda gemenskaper blir fort oerhört ensamma när de börjar höra o se dåligt,de kan inte ordna små fester längre,pengarna blir allt mindre. Allt går ner på sparlåga. Vännerna dör eller är utslagna i sjukdom, klenhet osv.Så mina piggare dagar ringer jag runt och ibland åker runt och "ser till"folk som säger att de är i utförsbacken.Men vi pratar om bättre tider, jag förmedlar goda nyheter. Jag har en viktig uppgift i min egen svaghet.
Inlägg #3: Postat: 2012-09-25 12:03:00
Jan Olsson
"till jag följer dem till graven"

#2 - Vällovlig syssla,men Du Trötter,räknar Du med att överleva dina skyddslingar?
Tanke:Andra dör,men inte jag,en farlig optimism!
Du kan dö vilken sekund som helst!
Mvh.
Inlägg #4: Postat: 2012-09-25 12:26:00
Trötter
Jag har överlevt flera men det blir tvärtom också....
Inlägg #5: Postat: 2012-09-25 14:37:00
Jan Olsson
#4 - När då?
Anas slutet?
Inlägg #6: Postat: 2012-09-25 23:12:00
Pia I
#4 Hej Trötter! Jag tycker du är duktig som bryr dig om andra människor som är ensamma och har det svårt! Du är en bra vän och sådanan finns inte många av. Så fortsätt du att hälsa på dina gamla vänner! Jag är säker på att de uppskattar det mycket! Mycket hedervärt!
Laddar...