Heders åt kommersiella Kristina. Hon bemöter "oss allvetare" med förnöjsamhet, samtidigt som hon med varsam hand låter oss förstå att det är innehållet mellan försättsblad och dess kolofon yttersta slutet, som är själva kråksången. Det hjälper inte så mycket i mitt fall, då de flesta borde anlita en spökskrivare, alternativt ge fan i att berätta då de blivit förälskade i sig själv.
Nu är ju inte undertecknad någon sprudlande ungdom längre, vilken vid den eran efter bekantskap med upphetsande filmer eller spännande litteratur, la ner samma tid utan profit, för att sprida den nyvunna erfarenheten. Nä, nu är det andra kriterier som gör en bok intressant.
Inte behöver "mina" favorit-författarare läst svensk litteraturkanon, inte ens läst den nya moderna grundbulten från Litterärvetenskapliga Instititionen som levererat mer än 1500 sidor litteraturantologi. Nä det som uppmärksammas är de estetiska kvaliteterna och värdet hos faktaböcker, vilket inom skolutbildningen nästan helt glömts bort. Det skönlitterära berör bara känslan, medans faktalitteraturen utvecklar en känsla av delaktiheten i världen.
Om själva bok-kulturen har jag tyckt till inte bara på "såsen", utan även på Newsmill:
Länk: newsmill.se